revenge

Revenge
Premiär 23 februari 2018

Främst överlevnad men också hämnd är i fokus i denna film om tre väldigt äckliga män och deras fruktansvärda förföljelse av en kvinna. Blodigt värre, så till den grad att det stundvis nästan blir slapstick, blir det ju längre filmen löper. Det är varken realistiskt eller psykologiskt djuplodande men befriande rakt och rått och med detaljer som balanserar väl mellan exploitation och empowerment. Ökenmiljöerna är vackra och atmosfäriska och fotot har en intressant patina som vissa kanske skulle mena får filmen att se daterad ut medan andra skulle kalla det en tidlös estetik, jag lutar mer åt det senare. Trion av manliga skådespelare i filmen är inte av högsta klass med de får godkänt på att vara grisigt motbjudande medan Matilda Lutz levandegör kvinnan i centrum på bra om än inte lysande sätt. Om Coralie Fargeats manus kan sägas vara lite tunt så är hennes regi desto mer imponerande, varje enskild action- och jaktsekvens är gastkramande spännande. Klippningen, speciellt ljudklippningen, är av yppersta klass. Många av filmens händelseförvecklingar är förutsägbara men här finns också en del överraskningar som håller ens uppmärksamhet uppskruvad. För varje dum detalj som finns att beskåda, jag tänker här på t.ex. ölburkstatueringen (jag vill inte spoila men ni förstår när ni ser filmen) så finns det oftast ett intressant grepp eller bildval som väger upp. Revenge är inte en film som passar alla men jag tycker det är väldigt kul att se en kompromisslös lågbudgetfilm på biorepertoaren. Filmen ligger helt rätt i tiden men en rejäl och välförtjänt känga riktad åt rika vita män som tror att de kan komma undan med vad som helst.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...