death_of_stalin

The Death of Stalin
Premiär 9 februari 2018

Biografi-filmer som har hemska eller omtvistade verkliga personer som huvudpersoner blir lätt tveksamma, hur kritisk filmen än försöker vara så är risken stor att huvudpersonen blir till en filmprotagonist som publiker hejar på för att de är vana vid att heja på de personer som filmer sätter i fokus. Ett bra sätt att komma runt detta är att använda sig av humor och satir, The Death of Stalin tar detta till hjärtat när den ger oss underhållning som både är skrattframkallande rolig och effektivt kritisk. Filmen visar på smarta sätt upp det skräckvälde som Stalin stod för och visar upp absurda situationer som genom hur filmen illustrerar dem ger en mångfacetterad bild av tiden som filmen behandlar. Att alla sovjeter pratar engelska kan säkert störa många, det är i vissa filmer väldigt störigt, men här fungerar det som en alienationseffekt som understryker filmens overkliga verklighet och overkligheten och omänskligheten i de verkliga skeenden som filmen bygger på. I sin position som underhållning vill och lyckas filmen diskutera tunga ämnen på lättsamma men inte lättviktiga sätt som ger unika synvinklar på en inte så avlägsen historisk tid. Filmens eleganta hantering av verklighet och fiktion får åskådare att inse att historien och historieskrivning alltid är subjektiv. Armando Ianucci står för knivskarp styrning av filmens bilder och ord och visar än en gång, efter filmer och tv-serier som t.ex. In the Loop och Veep, att han är en av de vassaste i branschen på politisk satir. Filmens stora persongalleri levandegörs av idel bra skådespeleriinsatser men det är Steve Buscemis porträtt av Nikita Chrusjtjov som är körsbäret på toppen av glassberget. The Death of Stalin är smart, subversiv och spektakulär underhållning som övertygar på alla plan.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...