Call_Me_By_Your_Name

Call Me by Your Name
Premiär 22 december 2017

Det är 1980-tal och sommar i en norditaliensk stad när en amerikansk forskarassistent kommer till en familjs pittoreska hem för att jobba med pappan som är professor i romersk-grekisk kultur. Arbetet går bra men filmen intresserar sig mer för vad som händer på fritiden och den begynnande och trevande relationen mellan assistenten och husets sjuttonårige son Elio. Call Me by Your Name skildrar uppvaknande amorösa och sexuella känslor på ett underbart sätt som sprudlar av liv och ger mångfacetterade och berörande bilder av olika sorters relationer. Vi överraskas hela tiden av ett manus som inte följer konventioner och i och med det känns innerligt realistiskt och känslomässigt trovärdigt. Timothée Chalamet står för en fullständigt fantastisk skådespeleri-insats i rollen som Elio, han ger ett bottenlöst djup till en intressant komplex rollfigur som på många sätt är intellektuellt äldre än sin ålder men har ett känsloliv som träffsäkert fångar ungdomens extatiska höjder och bråddjupa dalar. Armie Hammer, som forskarassistenten, står också för ett välavvägt rollporträtt som i andra händer hade kunnat förmedla andra saker än filmen vill förmedla. Michael Stuhlbarg, som pappan, är bra filmen igenom men det är i upplösningens monumentala tal till sonen, som är hämtat nästan ord för ord från André Acimans roman som filmen är baserad på, som han riktigt skiner. Musiken, en blandning av bl.a. härliga new wave-popdängor och klassisk musik, är perfekt utvald för att höja stämningarna i filmen och ge en känsla av tiden den utspelar sig i. Som helhet är Call Me by Your Name en av årets bästa filmer och en fröjd för öga, hjärna och hjärta.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...