daddys-home-2

Daddy’s Home 2
Premiär 24 november 2017

Julen står i centrum i denna uppföljare som ser Will Ferrell oh Mark Wahlberg försöka trivas som pappa och styvpappa till olika barn. Här finns en del skämt som är någotsånär roliga samtidigt som de diskuterar manlighet, och vad det är, på intressanta sätt men också flertalet unkna försök till att framkalla skratt som på tveksamma sätt rättfärdigar sexism. Ny för denna film är inkluderingen av Mel Gibson, som Wahlbergs pappa, och det känns konstigt med tanke på hans historia av antisemitism och hustrumisshandel, ett faktum som inte görs mindre konstigt av att hans rollfigur står för en ultramanlighet som först görs narr åt men i slutändan rättfärdigas. I kölvattnet av Weinstein-skandalen så är det motbjudande att se hur han lär sitt unga barnbarn att vad en tjej vill ha är en bestämd kyss på munnen och en klatsch i rumpan och sedan se barnbarnet lyckas med manövern till de flesta rollfigurers förtjusning. Det hade varit lika motbjudande att se även innan skandalen men jag undrar om det hade varit lika tydligt då, för alla, hur Hollywood i mysiga komedier som denna ofta innehåller dåliga budskap förklädda som humor. De kvinnliga rollfigurerna påverkar handlingen antingen som att fungera bakgrund för männens beteende, utan att synas i bild, eller som ”straight men”-arketyper till Ferrells och de andra männens diverse egenheter som är mer eller mindre, oftast mindre, roande. Manusets många brister syns inte lika tydligt på grund av det överlag utmärkta skådespeleriet, Ferrell är en mästare på att spela denna typ av rollfigurer och John Lithgow som hans far är ett smart drag. Daddy’s Home 2 försöker diskutera traditioner, som julen och kärnfamiljen, på underhållande vis men lyckas endast vid ytterst få tillfällen, resten av filmen är en förlegad sörja som glöms bort lika snabbt som vilken som gav dig packen med svarta strumpor i julklapp.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...