pattinsonsgoodtimes

Good Time
Premiär 8 september 2017

Robert Pattinson fortsätter att distansera sig från glittrande vampyrer i young adult-blockbusters genom att, på bra sätt, ta sig an intressanta rollfigurer i indie-filmer. I Good Time spelar han en man som försöker ta hand om sin bror med funktionsvariation, han vill väl men sättet han går tillväga är inte så förståndigt. På grund av dumma val så spenderar han merparten av filmens speltid på att försöka hålla sig undan från lagens långa arm, vi får följa honom i möten med bekanta och obekanta när han försöker rädda situationen. Rollfigurerna i fokus är inte de smartaste men utmärkta skådespeleri-insatser och ett tajt manus gör att jag verkligen engagerar mig i deras liv, både den lilla del vi får se och deras odefinierade och oklara då- och framtid. Förutom Pattinson, som är med i nästan varje scen och äger sin rollfigur på dominant sätt, så är filmen full av fina insatser i mindre roller, av t.ex. Jennifer Jason Leigh, Barkhad Abdi och debuterande Taliah Webster. Som Pattinsons bror ser vi Ben Safdie som också, tillsammans med sin bror Josh Safdie, står för det finstämda manuset och den inkännande regin. Filmen bygger spännande mot en upplösning som är känslosam och konsekvent. Musiken av Onethrix Point Never (a.k.a. Daniel Lopatin) är riktigt bra och laddar många ögonblick med en påtaglig känsla av misär. Good Time är inte en kul stund men en givande mörk film med bra insatser i varje del av filmskapandeprocessen.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...