transformers-the-last-knight

Transformers: The Last Knight
Premiär 24 juni 2017

Transformers: The Last Knight är den femte filmen i filmserien baserad på Hasbros leksaker som kan ändra form från robotar till diverse saker (främst fordon). Precis som i de flesta Michael Bay-filmer av blockbuster-slag så är detta en alldeles för lång film (2 timmar och 29 minuter) som överdoserar explosioner till den grad att dessa högljudda urladdningar blir sömnframkallande. Genom huvuddelen av speltiden så känns actionscenerna och specialeffekterna som härmningar av saker vi sett tusen gånger förut men upplösningen överraskar med visuellt ögongodis som känns spännande, eller åtminstone mer spännande än det som tidigare setts i filmen. Mellan explosionerna så bjuds vi på ändlös exposition-dialog om hur och varför Autobots och Decepticons flockas till jorden och hur och varför människor hjälper eller motarbetar dem. Det blir långdraget och ibland tråkigt men det finns ändå en viss logik i story och plot, idén att mixa in legenden om Arthur och riddarna vid det runda bordet i Transformers-mytologin känns dock tveksam och onödig. Att filmen har lyckats värva Anthony Hopkins till en smått intressant rollfigur är ett drag som gör flera scener lite intressantare. I övrigt är skådespelarensemblen fylld av nya och återvändande ansikten som i de flesta fall får försöka blåsa liv i bristfälligt tecknade rollfigurer utan djup, de många ursäkterna för varför vissa rollfigurer inte är tillbaka blir upprepande och stannar ofta upp flödet i berättandet genom att tvinga publiken att fundera på vilka det nu var som sprang runt mellan robotarna och explosionerna i de fyra tidigare filmerna. Vad det gäller robotarna så hade jag önskat mer av Optimus Prime och mindre av det nu för stora galleriet av mer eller mindre väldefinierade individer (Dinobots-ungarna är dock urgulliga). Transformers: The Last Knight är en av de bästa Michael Bay-regisserade Transformers-filmerna men det säger tyvärr inte så mycket då Transformers-filmserien inte är av högsta kvalitet. Filmen träffar rätt om en är ute efter en maffig sommarstorfilm med extra allt, en sådan film som kan liknas vid en topping-maxad pizza som ser imponerande ut när den kommer in på tallriken men som efter bara några tuggor känns unken och svår att svälja.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...