themummy

The Mummy
Premiär 9 juni 2017

Cykeln av att alla filmbolag måste ha ett ”universum” är inte över än. Jag älskar filmuniversum med flera tydligt eller löst sammankopplade filmer när det finns mening med det, t.ex. för att det finns berättarmässiga skäl att utvidga historien framåt, bakåt eller sidledes. Att få följa Marvels rollfigurer i individuella superhjältefilmer och filmer som samlar alla dessa hjältar är t.ex. roligt och ger möjligheter för mindre kända karaktärer från serietidningarna att få plats på den stora duken. Detsamma gäller Star Wars, ett rikt universum där det fungerar alldeles utmärkt med huvudfilmer som varvas med mindre historier om rollfigurer i periferin eller berättelser om ikoniska rollfigurers ursprung. The Mummy är den första filmen i ett ”Dark Universe” baserat på Universals klassiska monster (Frankenstein, The Invisible Man o.s.v) som inte fungerar, och det är svårt att se någon mening med universumet förutom just önskan om att skapa ett filmuniversum som kan dra in pengar. Det hade varit bättre att koncentrera sig på att göra en bra reboot av The Mummy innan det börjar pratas om universum, här vill man göra båda men misslyckas. The Mummy är inte en bra enskild film och den eggar inte intresset för ett universum där rollfigurerna som för första gången ses här springer runt och gör cameos. Tom Cruise spelar håglöst en slappt skriven blandning av charmigt butter äventyrare à la Indiana Jones och misogyn militär med ett ”hjärta av guld” och rebelliskt förakt mot auktoriteter. Hans klantiga försök till stöld under ett spaningsuppdrag släpper lös en urgammal egyptisk ondska som han spenderar resten av filmen med att försöka stoppa. Regissören Alex Kurtzman har tidigare varit med och skrivit blockbuster-filmer men detta är första gången han står för regin för en storfilm, det lyckas inte alls bra. The Mummy ser visuellt daterad ut, som att den skulle ha kommit tidigare än alla de många bättre filmer den oblygt härmar. Manuset är ett mischmasch av händelseförvecklingar och detaljer som desperat satts samman i hopp om att något ska fungera tillräckligt bra för att finansiärer och filmskapare ska ha en grund för det universum som med all säkerhet är lika dåligt planerat som denna första film. Nej, det hade varit bättre om mumien hade stannat begravd och undvikit detta fiasko till film och universumsbyggsten.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...