itsonlytheendoftheworld

Inte hela världen?
Premiär 26 maj 2017

Louis kommer hem efter att ha varit borta en lång tid från sin familj och uppväxtort. Borta i den stora staden har han gjort ett namn för sig själv som hyllad författare men nu är det dags att återvända och det är inte med glada nyheter, han vet att det är sista gången han kommer att se sin familj men det vet inte familjen. Uppdraget att berätta denna nyhet går inte så bra utan istället ställs han inför olika diskussioner, med mor, syster, bror och svägerska, om varför han har varit så frånvarande från familjelivet. Underbarnsregissören Xavier Dolan fortsätter, efter fina filmer som Tom at the Farm, Laurence Anyways och Mommy, att bevisa varför hans verk ofta möts med lovord. Stämningen är tät och iscensättningen lockar fram de undertryckta känslorna som kommer med situationen. Balansen mellan hur familjen försöker se det positiva med att ”den förlorade sonen” återvänder och det bubblande missnöjet över hur han tidigare behandlat dem är precis rätt. Det blir ibland direkt jobbigt att titta på vissa av de ofta knivskarpa scenerna, man vill bara att alla ska försonas samtidigt som man förstår att det inte finns några enkla enkla lösningar för den komplexa situationen eller relationerna mellan rollfigurerna. Att vi i publiken vet att detta är sista chansen laddar varje sekvens och meningsutbyte med en påtaglig känsla av desperation som utmynnar i en konsekvent upplösning. Skådespelarensemblen är överlag fantastisk och fingertoppskänsligt sammansatt med extra plus till Marion Cotillard och Léa Seydoux som står för mångfacetterade rolltolkningar. Det är med tungt hjärta en lämnar rollfigurerna när speltiden är slut, Inte hela världen? är inte en film som gör en munter men dock glad för att ha sett en film som avhandlar tunga ämnen på bra sätt.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...