salazars_revenge

Pirates of the Caribbean: Salazar’s Revenge
Premiär 24 maj 2017

Ni vet när en lagar middag och krämar på med extra mycket ingredienser för att få matlådor över. Det bli inte så bra för att proportionerna inte riktigt stämmer men det är okej när det är nylagat, de första extraportionerna fryses upp efter ett kort tag och smakar inte överväldigande bra men fungerar medan den sista portionen glöms bort och tinas upp av misstag efter alldeles för lång tid, oätbar. Pirates of the Caribbean: Salazar’s Revenge är den filmiska motsvarigheten till den där sista portionen. Släppt hela sex år efter den senaste föregångaren, det längta uppehållet mellan filmer i franchisen, så känns det ändå som det är alldeles för kort tid sen vi senast besökte den övernaturliga piratvärlden. Vissa rollfigurer har försvunnit sedan sist, vissa är nya, vissa återvänder efter längre frånvaro men det som är konstant är Johnny Depps numera trötta och uttjatade rollfigur Jack Sparrow. Skådespelaren och rollfiguren går här på autopilot och hasar sig igenom ett dåligt skrivet äventyr fyllt av klichéer, återanvända händelseförvecklingar och meningslösa återvändsgränder. Pirates of the Caribbean: Salazar’s Revenge är typexempel på en film existerar enbart för att den är en del i en inkomstbringande filmserie och inte för att det finns mer av storyn att berätta eller för att publiken suktar efter en uppföljare. Filmen har marknadsförts som den sista i filmserien, det är inte första gången men jag hoppas verkligen den kreativt lata och onödiga scenen efter eftertexterna inte är en indikation på att det finns fler ”äventyr” som väntar på att tinas upp. Det räcker nu! Precis som maträtter som har legat för länge i frysen så finns det bara en sak att göra med filmuniversum som har passerat sitt bäst före-datum och det är att slänga dem.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...