Power-Rangers

Power Rangers
Premiär 7 april 2017

Theme-låten ”Go Go Power Rangers”, som spelas kort i en actionsekvens i denna reboot av en helgmorgon-tv-serie, ger mig härliga nostalgikänslor. Power Rangers har inte de snyggaste specialeffekterna och kommer inte att vinna några priser för manus men den vet vad den är. Det räcker för att ge mig och alla andra som vet var de har att förvänta sig en underhållande stund av fluff om ungdomar som hittar rymdkrafter som gör dem till superhjälteliknande figurer som måste slåss mot guldmonster för att rädda jorden. En skulle kunna gnälla på att speltiden på över två timmar är på tok för lång för den här sortens film men då bortser man från en av filmens största förtjänster, nämligen att vi får lära känna de unga rollfigurerna på bra sätt innan de förvandlas till titelfigurerna för upplösningens actiontyngda partier. Relationerna och de mer alldagliga ungdomsproblemen gör att det finns en trovärdighet som kontrast till filmens dekadenta och högoktaniga science fiction. Skådespeleriet och den expositionsbelastade dialogen är inte alltid av bästa slag men kemin mellan kidsen i fokus är ofta sprakande och det finns ett nöje i att se de mer erfarna och hyllade Elisabeth Banks och Bryan Cranston spela över som überskurk och tveksam mentor. Power Rangers är en reboot som tillhör mellanskiktet av storfilmer, baserad på inte alltför välkänt källmaterial och utan världens största budget så balanserar den bra mellan att inte ta sig själv och sin genre på största allvar, skämten om liknande Transformers-franchisen levereras t.ex. med tungan rätt i mun, och ge oss en historia och rollfigurer som, mitt i all sci fi-kalabalik, inte är utan känslomässigt tillfredsställande patos.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...