enda_vagen

Den enda vägen
Premiär 7 april 2017

Malmö-skjutningarna riktade mot personer med invandrarbakgrund används här som ingrediens i en dramathriller. Här finns ljuspunkter som t.ex. skådespeleriet av bröderna Daniel och Mikael Cvetkovic, den förstnämnde mer känd som rapparen Lilleman, som har en syskonkemi som lyser igenom i filmens fiktiva brödrapar och Manuel Conchas visuellt snygga regi. Men här finns också en rad felsteg, manuset håller inte måttet och kan inte leva upp till intentionerna att analysera de komplexa samhällsproblem som genomsyrar filmen. Här finns, annonserat redan i titeln, en närmast fatalistisk syn på hur personer med annat modersmål än svenska inte har någon annan utväg än ett liv av kriminalitet i landet Sverige. Kritiken av Malmö-polisen och hur fördomar styr och bestämmer människors liv hade blivit intressantare om manuset hade varit mer nyanserat och inte så, på gränsen till komiskt, besatt av hur ”det onda ögat” är riktat mot rollfigurerna redan från början. Om en är ute efter en mer mångfacetterad bild av skjutningarna i fokus och deras konsekvenser för individer och staden så kan jag rekommendera Manal Masris dokumentär Brev till en seriemördare som nyligen gick upp på svenska biografer. Den enda vägen har sina fördelar, med enskilda scener som träffande beskriver ett orättvist system och ett laddat läge, men som helhet så gör filmen konventionell och medioker kriminalare-spänning av tematik och ämnen som kräver en mer djuplodande behandling.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...