DSC_0090

Frida Hyvönen
3 mars 2017 / Mejeriet / Lund

Det är en kontrasternas kväll vi bjuds på Mejeriet i Lund när Frida Hyvönen växlar mellan tunga och på djupet berörande låtar om relationer och avväpnande skämt om allt från Grammis-galan (”jag hade ju ingen att tacka, jag har ju skrivit allt själv”) till sina hudfärgade underkläder. När en lyssnar på den hyllade skivan Kvinnor och barn står det fullständigt klart vilken stor låtskrivare och sångare Hyvönen är, när en ser henne på scen så är det lika självklart att hon är en komplett entertainer.

Hyvönen har klokt nog valt att endast spela låtar från sitt senaste album. Klokt för att det är hennes klart bästa album men också för att det hade blivit en konstig blandning av engelska och svenska om hon hade valt att köra låtar från sina tidigare album. Själv påpekar hon intressant hur musikartister är de enda som ständigt förväntas ha med sig hela katalogen och på konsert efter konsert ”dra upp gamla lik” ur strupen.

”Alla vet att det är vacker i Paris” blir en höjdpunkt live, uppsluppenheten och humorn kommer fram på ett sätt som den inte gör på skivan. ”Imponera på mig” får ett nytt intro som sömlöst tar oss från mellansnacket till låten och det blir många härliga ”ooooohs” både från scenen och från publiken. ”Kvinnor och barn” avslutas med mäktig allsång som smeks fram av publikens förenade röster, som en episk viskning letar ljudet sig ut ur Mejeriets öppningar och ekar i evigheten.

Efter att fint ha sjungit om när alla började försvinna in i sina telefoner i ”Vänner i vardagen” så kommer det en rolig låt om att det finns merchandise att köpa efter konserten, en rolig twist på något som annat nästan alltid gör att både publik och artister skruvar lite på sig. Ännu roligare är extranumret, en liten avslutande trudelutt om att det inte finns något extranummer.

Men innan dess så är det dags för kvällens tyngsta parti, precis som på albumet så avslutas konserten med den knäckande dubbelsmockan som är ”Fredag morgon” och ”Amors förkastliga pilar”. Hyvönen fastslår att det är okej att gråta innan hon sjunger rader som ”Du kommer nog aldrig förstå att du var världens sämsta vän. Jag ser dig framför mig, liten, senig, arg. Ögon utav sammet Och smil som en svulten gammal varg.” och ”Om Amor nånsin vågar sig hit igen, för att fjanta sig med pilar. Ska jag ikläda mig ringbrynja, och lägga mig att vila.”

Och kanske är det många som gråter, låtarna inbjuder till det, men kanske inte lika många som om Hyvönen inte hade skämtat så mycket. I kontrasten mellan de sjungna textradernas melankoli, fulla av litterär svärta, och det ibland gapskratts-roliga mellansnacket så blir konserten ibland aningen snurrig, skratten gör att nerven och spänningen i ögonblicket riskerar att gå förlorad. Samtidigt är det fint, den känslomässigt berg- och-dalbaniga resa Hyvönen tar med oss på under den dryga timmen på Mejeriet är omtumlande härlig och innerligt medryckande.

Mer information om konserter på Mejeriet i Lund hittar ni här.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...