tom-of-finland

Tom of Finland
Premiär 3 mars 2017

Precis som många andra biografi-filmer som spänner över stort tidsspann så lider Tom of Finland av att ha för stor respekt för filmens subjekt, viljan att förmedla väldigt specifika aspekter av en verklig person gör att åskådaren lämnas med en känsla av att aldrig lära känna huvudpersonen mer än ytligt. Då är bilden av zeitgeisten i samhällena han verkade i bättre, filmen diskuterar intressant situationen för homosexuella i Finland i kölvattnet av andra världskriget och, mindre ingående, HIV/AIDS utbrott i USA. Pekka Strang gör en godkänd men inte lysande insats i huvudrollen, något som är genomgående för merparten av skådespelarensemblen med undantag för Jessica Grabowsky som stjäl många scener i rollen som Kaija, lillasystern som inte vill acceptera att hennes bror inte vill vara ”som alla andra”. Manusets individuella scener är ofta snyggt regisserade och bra skrivna men ambitionen att ge en övergripande bild av huvudpersonen gör att speltiden inte riktigt räcker till, hoppen mellan olika scener blir ibland abrupta och motarbetar flytet i berättandet. Att filmen gör en arg över hur människor behandlas bara för att de vill ha sex eller älskar personer av samma kön är bra, tyvärr så är diskriminering och hat något som fortfarande finns kvar i samhället. Tom of Finland blir i slutändan, precis som huvudpersonens ikoniska konst, en intressant och lustfylld hyllning till bejakande av sexualitet och kärlek.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...