passengers

Passengers
Premiär 21 december 2016

Uppfriskande nog så möts vi i denna science fiction-film av en framtida värld som inte är dystopisk utan istället ganska trevlig. Jorden, som vi endast blixtsnabbt får se i bild, är en välmående hubb som står i centrum för den mänskliga verksamheten men den är inte den enda planeten som det går att bo på. Människor om vill lite mer natur eller suktar efter att utforska nya marker kan, som våra protagonister, åka till en koloniserad planet långt, långt borta. Det tar dock ett tag att ta sig dit, närmare bestämt 120 år. Men det är inga problem eftersom passagerarna, som räknas till runt 5000 personer, spenderar merparten av tiden på rymdskeppet nedsövda i plastkokonger utan att åldras. Förutom vår man i fokus då, han väcks 90 år för tidigt utan kunskap om hur han kan återförsätta sig i dvala och utan möjlighet att komma i direktkontakt med någon på jorden. Det är ett eggande upplägg som får mig som åskådare att tänka på hur jag skulle reagera och agera i samma situation. Antagligen skulle jag initialt, när chocken lagt sig något, se så mycket film som möjligt. Vår protagonist gör detta plus att supa sig full var och varannan kväll i sällskap med den enda någotsånär människoliknande kontakten han har att tillgå på det välutrustade skeppet, en robotbartender utan ben. Men precis som honom hade jag nog kontemplerat att väcka någon av de andra passagerarna efter att i tillräckligt många dagar, veckor månader och år känt desperationen som måste komma med att vara ensam i universum. Kemin mellan huvudrollsinnehavarna Chris Pratt och Jennifer Lawrence är sprakande, deras rollfigurer är samtidigt filmiskt storslagna och trovärdigt kött och blodiga. Rymdmiljöerna bjuder på hisnande snygga sekvenser och flera scener är innovativt påhittiga, som t.ex. den som visar vad som händer om man badar i en swimmingpool i ett rum där tyngdkraften plötsligt försvinner. Passengers är romantisk och spännande science fiction som varken är rädd för att egensinnigt tänja på gränserna eller smacka på med de storslagna stråkarna.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...