jag daniel blake

Jag, Daniel Blake
Premiär 9 december 2016

Ken Loach film om fattigdom och utsatthet i ett England träffar som ett hårt slag i magen och är stundvis jobbig att se på. Fast jobbig på det bra sätt som öppnar upp ögonen på folk och visar de sociala orättvisor som finns i landet. Filmens titelfigur Daniel Blake fastnar i en Kafkaesk mardröm när han blir sjuk, hans läkare säger att han inte kan jobba för att hans hjärta är för dåligt men han byråkratiska bedömare menar att han inte är tillräckligt sjuk för att få sjukersättning. Medan han bollas mellan arbetsförmedlingen och instanser för överklagande av beslutet om nekad sjukersättning så träffar han på flera andra, unga som gamla, som har hamnat snett i systemet eller av annan anledning försöker klara livet under gränsen för existensminimum. Det finns många sekvenser med humor, som t.ex. när vi får se Daniel försöka lära sig hur man använder en dator, och scener med medmänsklig värme, som när Daniel bidrar med det sista av sina pengar för att hjälpa en ensamstående mamma med två barn, men som helhet så Jag, Daniel Blake en nattsvart och svidande träffsäker kritik av ett system som har glömt bort människor i jakt på besparingar och effektiviseringar. Ken Loach regi är intelligent och går tillsammans med Paul Lavertys finkänsliga manus på djupet med filmens teman och ämnen. Dave Johns, som tidigare endast medverkat i ett fåtal tv-serier och tv-filmer, är enastående i titelrollen och engagerar oss totalt i rollfigurens då, nu och eventuella framtid. Allt som allt så är Jag, Daniel Blake en av årets filmer och ett måste för alla med minsta intresse för film som diskuterar viktiga frågor om samhället.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...