a monster calls

Sju minuter efter midnatt
Premiär 25 november 2016

Fasansfulla monster finns i sagor och på film men i verkligheten finns mycket hemskare saker, som att se en närstående insjukna i cancer. Sju minuter efter midnatt, eller A Monster Calls som är den bättre originaltiteln, ger oss ett visuellt snyggt filmmonster (som lite påminner om Groot i Guardians of the Galaxy) samtidigt som den på utmärkta sätt behandlar den alltför verkliga sjukdomen cancer och dess förödande konsekvenser på den drabbande och alla i hens närhet. Filmen blandar fantasi och verklighet i storyn på smarta sätt och förmedlar med finkänslighet trovärdiga känslolägen, något som positionerar filmen som ett riktigt bra verktyg att använda när sorg behöver bearbetas i den verkliga världen. Liam Neeson gör monstrets röst med bravur och fångar perfekt den flerdimensionella funktion som figuren har i berättarstrukturen. Resten av de bärande rollfigurerna är också förträffligt levandegjorda av Lewis MacDougall, Sigourney Weaver och Felicity Jones. Det mesta med Sju minuter efter midnatt är riktigt bra men om jag ska lyfta en sak till lite extra så är det J.A. Bayonas fläckfria regi som perfekt balanserar storyns tröstlösa och tröstande element och ger oss en film som är sprakande visuell och berättartekniskt elegant. Att nästa film från regissören är den fortfarande namnlösa Jurassic World-uppföljaren lovar gott för den franchisen. Filmens mix av live action-sekvenser och animerade sekvenser är sömlös och supersnygg. Sju minuter efter midnatt handlar om livet, döden, fantasin, verkligheten och vikten av att ta hand om varandra, komplexa ämnen som här behandlas på allra finaste sätt.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...