alone in berlin

Ensam i Berlin
Premiär 2 november 2016

Vi hamnar mitt i nazisternas Berlin i denna historia, baserade på verkliga händelser och personer, om en man och en kvinna som skriver och placerar ut små kort med kritik av den äckliga naziregimen som har nationen, stora delar av Europa och den tyska folksjälen i ett järngrepp. De kan inte leva med vad de ser runt omkring sig och tänker att ”varje kort är en näve sand som sätter grus i maskineriet”. Nazisterna ser inte med blida ögon på tilltaget och sätter igång en utredning för att hitta bråkmakarna, tyvärr har den nazistiska infektionen ett så hårt grepp om folket att majoriteten av korten lämnas in till polisen. Manuset bygger upp spänning på bra sätt och filmen lyckas diskutera ondskans och krigets mekanismer, och vad det gör med ”vanlig människor”, på intressanta sätt. Filmens rollfigurer är i de flesta fall tilltalande komplexa och konsekvenserna, både de personliga och de samhälleliga, av deras handlingar utforskas med fördelaktig skärpa. Skådespelarensemblen är full av intressanta namn som Brendan Gleeson, Emma Thompson, Mikael Persbrandt och Daniel Brühl men det är inte utan att det blir lite komiskt när tyska rollfigurer i Nazityskland springer runt och pratar engelska. Valet att inte använda det tyska språket gör att trovärdigheten inte är på topp och delar av filmen lider av en känsla av billighet, som att produktionen inte riktigt hade tillräckligt med pengar eller kunskap att använda pengarna på rätt sätt för att nå i mål med ambitionerna. Regissören Vincent Perez gör ett dugligt jobb men har inte den spetskompetens som hade behövts för att få Ensam i Berlin att kännas helgjuten, speciellt personregin har brister som drar ner helhetsintrycket. Trots dessa brister i utförandet så är Ensam i Berlin ändå, i slutändan, en godkänd film som analyserar sin tematik på tillräckligt engagerande sätt och berättar en historia som är väl värd att kontempleras och dissekeras.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...