trolls

Trolls
Premiär 28 oktober 2016

Att göra film av och om figurer som många, åtminstone jag, främst kommer ihåg med en penna uppstucken i baken och hårresande frisyrer i glada färger kanske inte låter som den bästa av idéer, det är det inte heller men det hindrar inte Trolls från att stundvis bedåra med en regnbågsfärgad explosion av kärlek för att kramas, dansa och sjunga. Filmen använder diverse populära låtar för musikdrivna montagesekvenser som fungerar ibland. När de fungerar bra så bjuds vi på bildmässigt påhittiga visuella frivolter ackompanjerade av oemotståndligt medryckande trudelutter men lika ofta så känns de som transportsträckor mot mål som vi redan känner till, detta eftersom det inte finns mycket som känns överraskande i filmen. Huvudpersonerna Poppy och Branch fungerar bra som motsatser, hon är outtröttligt glad och hoppfull medan han är pessimistiskt surmulen, som dras till varandra. Bergen-varelserna som vill äta Trollsen kan säkert vara läskiga för de minsta men när filmen är slut så har de i så fall blivit tröstade av de övergripande budskapen om att godhet alltid segrar och att snällhet kan färga de mörkaste av själar i ljusa och varma färger. Trolls är på inga sätt en fantastisk film men har en vinnande stil som gör att det är svårt att lämna biografen utan ett leende på läpparna och med ben redo att ta några diskreta danssteg i höstregnet. Jag hade ett troll med grönt hår på en penna någon gång när jag gick i grundskolan, nästa gång jag hör ordet Trolls så kommer jag inte endast tänka på det barndomsminnet utan även på denna trippigt glada film som passar bra för barn och vuxna att se tillsammans.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...