doctor strange

Doctor Strange
Premiär 28 oktober 2016

Ännu ett kapitel i Marvels storslagna filmuniversum är här och jag välkomnar det med öppna armar. I en värld full av superhjältar, gudar och rymdvarelser introduceras nu magi i form av Doctor Strange och hans intressanta värld. Vår huvudperson Stephen Strange börjar filmen som en världsledande kirurg med arrogant inställning och ett ego större Thors mjödförråd men efter en olycka så lämnas han med skakiga händer. I jakten på ett botemedel hittar han ett sitt verkliga kall men kan han stå emot ”den mörka sidan” inom sig själv och bli den hjälte som behövs för att besegra en varelse från en dimension utanför tiden där döden inte existerar? Filmen introducerar oss för en rad nya dimensioner som tidigare inte setts i Marvels filmuniversum och leker med att förvränga verkligheten med hjälp av besvärjelser, det hela gör sig väldigt snyggt på stor duk och vi får följa med på en visuellt sprakande resa som bara blir ännu bättre om man ser filmen i 3D. Samtidigt som filmen har en egen känsla och ett eget utseende, som gör att den står ut i filmuniversumet, så bygger filmen vidare på Marvel-sagan på utmärkta sätt (missa inte eftertexternas två extrascener). Att Doctor Strange kommer att ha en betydande plats i kommande skeenden i Marvels filmuniversum, där det ständiga hotet från über-skurken Thanos är det största på horisonten, står självklart när man sett filmen. Magikern är, med sina metafysiska krafter och enorma intelligens, en av de absolut mäktigaste rollfigurerna som nu bebor filmuniversumet och har potential att ta över rollen som sammanbindande länk mellan filmer från Tony Stark (a.k.a. Iron Man), något som är mer än välkommet då Robert Downey Jr. inte kommer att hänga kvar som den rollfiguren för all evighet. Benedict Cumberbatch, i titelrollen, är prefekt som Strange och precis den sorten av fantastiska skådespelare som behövs för att levandegöra Marvels mest intressanta rollfigurer och locka in nya fans till superhjältarnas superba värld. Resten av skådespelarensemblen är också bra med speciellt intressanta rolltolkningar från Tilda Swinton, som The Ancient One, och Benedict Wong, som Wong. Om man ska klaga på något så är det filmens skurkar. Dormammu är cool med sin potential som världsförstörare och intressanta bakgrund i serietidningarna men används för lite och Mads Mikkelsens Kaecilius är, trots okej skådespeleri från dansken, en konventionell mellanboss-skurk utan mycket lyster. Men varför klaga när Doctor Strange som helhet är en underbart underhållande film som fortsätter Marvels imponerande universumbyggande och bjuder sinnena på en megaladdning av filmgodis av det allra bästa slaget.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...