star trek beyond

Star Trek Beyond
Premiär 20 juli 2016

Star Trek firar 50 år med att ge oss den tredje filmen i den nya tidslinjen, kallad Kelvin-tidslinjen, som startade i och med Star Trek (2009) och J.J. Abrams övertagande av franchisen. Star Trek Beyond är på flera sätt ett klassiskt Star Trek-äventyr maxat för den stora blockbuster-scenen.

Alla som inte varit inlåsta under en blyförstärkt sten utan någon som helst tillgång till informationsteknik vet att Abrams har varit upptagen med den där andra stora Star-franchisen och därför varit tvungen att ge över regissörsrodret (han är kvar som producent) i denna tredje film till Justin Lin, mest känd för sina Fast and Furious-filmer. Vad det i praktiken betyder, om man vill vara elak, är mindre lens flares och mer hackigt klippta actionscener. Men man kan också vara snäll och säga att filmen, precis som sina två föregångare, är habilt regisserad vad det gäller alla typer av scener.

Manusförfattandet har också ändrat händer. Roberto Orci (kvar som producent) och Alex Kurtzman, som har varit med sedan rebootens kickoff, har bytts ut mot Simon Pegg (som också spelar Scotty) och Doug Jung. Resultatet är ett manus som mer än de föregående reboot-filmerna fångar den blandning av humor, relationsdrama och upptäcktslust som många förknippar med Star Trek-franchisen, utan att släppa på rebootens fokus på action.

Under det för trekkies välkända femårsuppdraget så blir våra numera luttrade hjältar, under ett stopp på en ny Federation-bas, indragna i ett räddningsuppdrag som tar dem till en planet där de inte kan kommunicera med Federationen eller någon annan. Här härskar en elak despot kallad Krall som har skurkaktiga planer på gång. Star Trek Beyond vill gärna utforska platser som aldrig har utforskats förr och lyckas delvis förmedla en känsla av detta genom filmens plot. Filmens första och andra akt fungerar fint, den första presenterar bra var rollfigurerna och filmuniversumet är två år efter den förra filmen och den andra är en lustfylld överlevnadsutforskning av en okänd planet, men den tredje akten sänker helhetsintrycket något. Skurken Krall är generisk och ”varför han är ond och vilken han egentligen är”-twisten är förutsägbar, något som leder till en oengagerade upplösning utan tyngd.

Det återvändande gänget skådespelare, ledda av Zachary Quinto som Spock och Chris Pine som Kirk, har en härlig kemi som bara förbättras i och med denna film. Flera av de besättningsmedlemmar som tidigare inte fått så mycket uppmärksamhet, t.ex. Kar Urbans ”Bones”, utvecklas på intressanta sätt. Den nya rollfiguren Jaylah är ett välkommet tillskott som gärna får stanna kvar. På den negativa sidan så utnyttjas Idris Elbas avsevärda skådespelartalanger, i rollen som Krall, inte särskilt bra när han göms under tonvis med make-up och mest tvingas yttra uttjatade skurk-plattityder.

Star Trek Beyond är i slutändan en underhållande äventyrsfilm som tilltalar både nya och gamla fans utan att innehålla det där lilla extra, det som hade kunnat göra filmen till en klassiker bland science fiction-filmer överlag eller i Star Trek-franchisen. Att filmens kanske mest berörande scener är de som hyllar den nyligen avlidne Leonard Nimoy (original-Spock som i denna tidslinje existerade som Spock Prime) säger något om original-ensemblens arv och problematiken med rebooten, den är bra men kan aldrig riktigt göra sig fri från skuggan av ikoniska föregångare.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...