i jakt på ett battre liv

I jakt på ett bättre liv
Premiär 25 mars 2016

Många av oss passerar förbi dem varje dag, på väg till jobbet, på väg att till att handla godis eller på väg till något annat mer eller mindre roligt. Vi är alltid på väg medan de sitter kvar, sitter kvar i hopp om att några av oss ska stoppa ner några slantar i deras muggar så att de har råd att äta, resa hem till sina inte särskilt trevliga tillfälliga hem, skicka hem pengar till sina familjer i Rumänien och, i slutändan, lyckas med sin jakt på ett bättre liv. Att det finns tiggare från fattigare länder på gator och hem i kåkstadsstil i många av Sveriges och Europas städer är ett problem men det är problem som har att göra med hur vi, på ett makroplan, väljer att bygga upp och sköta vårt samhälle. Människorna som sitter och tigger är inte problemet, de är offren av en global ekonomi som endast fungerar om du har turen att födas i rätt land med rätt förutsättningar för att t.ex. få en bra utbildning. Att det finns äckliga riksdagspartier och empatilösa människor som anklagar dessa människor, som filmen visar, för att vara maffia eller liknande gör mig väldigt arg, samma partier och människor som också tror, eller åtminstone säger, att tiggare tjänar storkovan på att bara sitta och lata sig och utnyttja jobbande personer som är känsliga. Det går att argumentera för att I jakt på ett bättre liv skulle kunna göras annorlunda, att det t.ex. fattas en kontextualiserande diskussion, men filmen väljer att visa upp vardagen för tre olika kvinnor på ett simpelt sätt, med klipp som nästan påminner om mardrömslika familjefilmsinspelningar från tiden när alla köpte videokameror, och gör det på intressanta sätt. Det är bra att filmen visar upp sina subjekt från alla håll, med deras bra och dåliga sidor, för att visa att de är människor precis som alla andra. Risken med ”fånga vardagen”-greppet och en sådan här dokumentär är att den används på fel sätt, av de tidigare nämnda äckliga partierna och empatilösa människorna, för att understödja deras argument om att tiggare inte har det så dåligt (argument jag hört: ”de skrattar ju ibland”, ”de föder nya barn”, ”de röker” o.s.v.) men hoppet är att dokumentären får människor att se andra människor när de går förbi en tiggare och förstå att de är offer för ett system där de inte har några andra utvägar än att stå och frysa i hopp om att några slantar hamnar i deras muggar. I jakt på ett bättre liv har sina brister men borde ses och diskuteras av alla i samhället, så att vi tillsammans kan bygga en framtid där inte någon behöver sitta på gatan i ovetskap om de kommer att få mat för dagen.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...