unnamed-2

I slutet av februari släppte multi-instrumentalisten Jack Tatum, mer känd som Wild Nothing, sitt tredje studioalbum Life of Pause. Albumet skiljer sig från hans två tidigare, Gemini (2010) och Nocturne (2012), då det har ett mer avskalat sound med soulinfluenser till skillnad från hans tidigare mer renodlade drömpop. Konstpretton träffade Tatum 2012 i Malmö när han turnerade med sin andra platta. När Konstpretton nu ringer upp under en morgon i Los Angeles och en kväll i Malmö, pratas det om allt från konstnärlig frihet, kritik och “destinationsskivor”.

Vi träffades 2012 på Debaser när du turnerade med din andra skiva Nocturne. Vad fick du för intryck av Malmö?
Jag fick ett väldigt bra intryck av Malmö! Jag har alltid tyckt väldigt mycket om att turnera i Skandinavien, och särskilt i Sverige.

Hur kommer det sig?
– Vid tidpunkten när jag när jag skrev min första skiva var det mycket svensk musik som jag var intresserad av. Så jag tror att jag har någon slags romantisk föreställning om hur det är där.

Vad för svensk musik var det som du lyssnade på då?
– Jag har alltid varit ett stort fan av The Radio Dept. och jag tror att vissa av de killarna bor i Malmö, eller mellan Malmö och Stockholm. Och så gillar jag El Perro del Mar. Så jag lyssnade på mycket svensk musik vid den tidpunkten, vid 2010 eller så.

Lyssnar du fortfarande på den musiken?
– Ja, det gör jag. Jag känner att ju äldre jag blir, desto mindre är jag i insatt i “vad som är det nya”, vilket egentligen gäller inom det mesta, haha.

Jag förstår vad du menar, haha. Så du har samma musiksmak nuförtiden?
– Ja, jag fortsätter att gå baklänges istället för framåt, vilket jag är fullkomligt nöjd med, men jag antar att jag snart blir som mina föräldrar, haha.

Men denna vår åker du på en världsturné?
– Ja typ, ”världs-” med citationstecken antar jag.

Men det står så i marknadsföringen för turnén, hehe.
– Jag har inte så mycket att göra med det, men jag menar att det är ett lätt sätt att säga att du turnerar i USA och Europa, jag vet inte, det är löjligt. Men förhoppningsvis kommer vi att turnera runt om i hela världen under året som går.

Du kommer att spela på några stora festivaler som Primavera Sound, Field Day m.fl. och några konserter i USA är redan utsålda.
– Jag är exalterad över att börja spela igen, det var länge sedan. Vi var i Sydamerika i november, men det var senaste gången och innan dess var det ett bra tag sedan. Så om jag ska vara ärlig så är jag nervös, jag menar jag blir alltid nervös, speciellt efter en ny skiva och att spela mycket material som folk inte har hört innan. Men det är roligt också!

Sist vi sågs pratade vi om det också, att du inte var så förtjust i all uppmärksamhet som kommer med att turnera.
– Ja det är bara svårt, jag tror att vissa typer av människor tar den sortens uppmärksamhet väldigt bra och uppenbart finns det människor som cravear det. Men jag har alltid haft svårt för det. Jag är vid en punkt nu där jag är van vid det till en viss nivå, för det är ju det här jag gör. Och du måste förbereda dig på att få en reaktion och få positiv och negativ feedback på det du gör. Jag är inte en naturlig artist och det beror nog på rädslan av att bli betraktad.

Är du rädd för kritiken eller?
– Nej, inte nödvändigtvis. Jag tycker bara att det finns en viss sårbarhet som hänger ihop med att spela musik och speciellt när du turnerar och alltid är i nya miljöer. Men det är också det bästa sättet att träffa folk på. Det låter uppenbart för att du är på ställen där du kan träffa dina fans, men det känns som den mest direkta kontakten du kan ha med folk som lyssnar på din musik. Skivorna är väldigt viktiga för mig på många sätt, och kanske mer viktiga för att jag känner att det är den saken som verkligen varar och kommer fastna hos människor. Men det är också svårt för du har inte samma förhållande att du kan se hur folk interagerar med skivan, men vid ett uppträdande kan du det och det är verkligt och mitt framför dig!

Har du hittat ett sätt att hantera all uppmärksamhet på?
– När vi är på turné är det enklare för då har jag inte all uppmärksamhet enbart på mina axlar. Jag känner alla i bandet och vi har spelat ihop sedan urminnes tider, och vi har ganska unika förhållanden till varandra tror jag. Det är kul, för med människor som du har spelat musik med under en lång tid är som en helt ny kategori av förhållande, de är inte din familj och de är inte dina vänner, de är något annorlunda. Så det är trevligt att ha människor i bandet som är mina vänner, men så har vi också det här separata bandförhållandet, det lättar troligen mycket av den ångest som jag har kring vad jag gör. Jag känner att jag håller på och hanterar detta nu när jag precis har släppt den nya skivan, när du lägger upp något nytt så kommer du alltid att få lite av varje; de som hatar det och de som älskar det. Jag har lärt mig att sätta på mig mina skyddsglasögon på vissa sätt, men ibland ser jag saker för att jag är nyfiken på vad folk säger, men det påverkar inte så mycket längre.

Jag gillar verkligen ditt nya album, och det känns annorlunda än dina föregående plattor. Kan du berätta lite om det?
– Jag la mycket kraft på att prova nya saker och jag tror att vissa delar av det var medvetet men att vissa delar var en produkt av tid. Denna skivan var, på gott eller ont, utspridd under en längre tidsperiod och jag tror att på grund av det finns det olika spänningar, olika vägar som jag har försökt att vandra. Men jag tror att det är en misstolkning att försöka porträttera denna skiva som att “jag har jobbat med denna skiva 4 år på raken”, det är inte alls så. Jag tror att denna skiva tog längre tid för att jag hade andra saker som hände i mitt liv, de vanliga vardagssakerna som alla hanterar. Så det tog helt enkelt längre tid, jag var mindre oroad över att få ut någonting fort.

Så du var inte stressad över skivan?
– Jag var inte så stressad över att få ut någonting fort men jag vet inte om jag kommer att vänta så länge igen, för det är svårt, folk har så extremt kort uppmärksamhetsspann. Jag kan inte förstå att denna skiva kom ut nu i 2016 och att den senaste kom ut 2012, jag hade aldrig föreställt mig att det skulle ta 4 år mellan två skivor, men det bara blev så. Men jag tror att på grund av det, om det inte fanns någon utveckling på något sätt så skulle denna skiva varit bortkastad. Jag skulle inte kunna föreställa mig att ha producerat samma typ av skiva som de två första, och jag tror att det finns vissa risker med det. Personligen ser jag inte denna skiva som så pass annorlunda från de två första men samtidigt tror jag att det finns vissa aspekter av mina äldre skivor, som t.ex. vissa tekniker och stilar, som inte finns i den nya.

På vilket sätt känner du att du har utvecklats?
– I termer av hur skivan låter, ljudmässigt och produktionsmässigt. Vi försökte skala ner lite av det extra, denna skiva är fortfarande väldigt kompakt och det finns många lager och mycket som sker samtidigt, men jag känner också att den är mer klar och organisk, den är lite mer framåt i sitt utförande. Jag tror också att jag tillät mig själv att ta in olika stilar, jag kände inte att jag var tvungen att göra en dreampop-skiva som folk förväntar sig eller klassificerar mig som.

Det låter som att du kände dig mer fri.
– Ja, det tror jag att jag gjorde. Jag försökte att separera mig själv från förväntningar som alla andra hade på mig och skriva låtar som kändes bra för mig vid den tidpunkten. Åtminstone då så hade jag verkligen ett bra förhållande med denna skiva. Det är kul att prata om mina förhållanden med mina skivor men det är verkligen sant, jag har det! Och jag känner olika för de olika sakerna som jag har gjort. Jag tror att det är något med denna skivan som är mer ärligt, att jag var mer ärlig mot mig själv, i termer av vilken musik jag ville göra. Det är kul och det känns som att jag är i en position där jag har möjlighet att arbeta så. De bolag som jag arbetar med är extremt stöttande och tillåter mig att göra vad jag vill göra. Så är nödvändigtvis inte fallet för alla.

Jag är glad för dig, att du får vara så fri.
– Frihet har ju sina komplikationer också, för visst finns det fördelar med att ha begränsningar och riktlinjer ibland. Jag känner att det var ett problem som jag kanske hade med denna skivan, att ha total frihet och att inte ha någon tidsgräns. Bolagen brydde sig inte, de var glada över vad jag än gjorde. Men jag vet inte, jag tror att om någon hade hållit en pistol mot mitt huvud och sagt att: “du måste bli klar med denna skivan omedelbart”, så hade det varit: “ok, här har du”, hehe. Uppenbarligen är det inte det jag vill, men jag kan producera olika typer av skivor.

Haha, ja och förhållandet till skivan skulle vara annorlunda också. Ditt senaste album är inspelat i Stockholm och Los Angeles, stämmer det?
– Ja, vi började i Stockholm och var där i 2,5 veckor och sedan åkte vi till Los Angeles. Så jag skulle säga att den största delen producerades i LA, men vi gjorde basic tracking och trummor i Stockholm, och även det första spåret på skivan. Men det var fantastiskt, det var en upplevelse för mig att ha gjort en “destinationsskiva”.

“Destinationsskiva”?
– Jag menar, vissa som säger att deras skiva kommer att bli så speciell på grund av att de ska åka till andra sidan jordklotet och spela in den på en öde ö eller något sånt. Det känns som en old school-grej, som hände mycket förr, som till exempel The Rolling Stones som brukade åka iväg till massa ställen, hehe. Men det var inte riktigt min intention med skivan, det var mer att jag fastnade för denna chansen. Producenten som jag arbetade med var vän med Peter, Björn och John och de typ samägde denna vackra studio i Stockholm. Så det blev så. Och jag var exalterad också över det som jag sa tidigare, att jag alltid känt någon slags koppling till Sverige, åtminstone musikaliskt sätt.

– Och det fanns också några unika saker med att spela in i Stockholm. Studion som de äger, ägdes förr av ABBA, väldigt sent i deras karriär. Så det är inga framstående ABBA-låtar som har producerats där, men jag älskar att tänka på historia i platser och historia i var skivor har gjorts, vad som har kommit från olika studios. Visst, jag tycker det är löjligt med folk som bara: “The Beatles was here”, hehe, men det är intressant att tänka på.

Möjligtvis har det influerat på vissa sätt?
– Ja, och jag tror också att det påverkade att vara i ett nytt land och inte känna någon. Och så spelade vi in i januari, så det var väldigt fokuserat. Jag tror inte att jag hade haft samma koncentrationssnivå om jag hade stannat i New York, det finns för många distraktioner när du är i en bekant miljö.

Så det var lite som en öde ö?
– Yeah, haha.

Så du gjorde en Rolling Stones-resa. Har du blivit inspirerad av nya saker till den senaste skivan?
– Med varje skiva känns det logiskt att testa något nytt även om det inte blir så lyckat som du tänker dig. Du bara måste göra det, allt annat vore att stagnera.

Att utmana sig själv gör att man kan utvecklas, känner du dig stolt över att du testat?
– Jag är mycket stolt över plattan och jag tycker att den är den bästa av mina skivor. Samtidigt så säger jag alltid så om mina senaste skivor. Jag tror att det är en del av att vara en otålig, kreativ person, du vill alltid komma vidare till nästa. Du verkställer en sak, och jag är stolt över den skivan jag har gjort, men i mitt huvud är jag redan på nästa och planerar hur den ska låta ljudmässigt. Jag tror att det är en hälsosam rastlöshet; att du bara vill fortsätta att skapa och testa nya saker.

Har du en favoritlåt från nya skivan?
– “Whenever I”, det är en långsam låt, och nog den med mest soul-influenser, den har mycket saxofon, och på vissa sätt är den också den mest popinfluerade låten. Jag tror att jag är attraherad av den för att den är den mest annorlunda låten jag har gjort.

Och titeln för låten “Love Underneath My Thumb”, är den också inspirerad av The Rolling Stones?
– Någon annan frågade mig det också, och jag känner mig dum men jag hade faktiskt inte hört talas om den låten. Jag har aldrig varit ett stort Stones-fan, det finns ett helt bibliotek som jag inte har tagit mig igenom.

Så det har blivit dags för den sista frågan. Hur ser du dig själv om 3 år, när jag kommer att intervjua dig igen? Tror du att du har gjort ett nytt album då?
– Haha, vi får hoppas på det! Jag tror att jag förhoppningsvis kommer att ha gjort ett nytt album och inte ha väntat så länge som med detta. Jag tror att jag kommer att vara mer produktiv här i Los Angeles. Olika ställen inspirerar folk av olika anledningar. Jag älskar New York, men det är en svår stad att leva i, det finns mycket saker som inspirerar mig där men jag kom till en punkt efter 4 år då jag inte utnyttjade staden. Jag är definitivt mer en hemmakille, så på det sättet är det lättare i Los Angeles att kunna skapa sig en bekväm hemmamiljö och att få vara sig själv.

Caroline Wall


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...