The Revenant

The Revenant
Premiär 29 januari 2016

Jag har skrivit om western-genren som en vacker död genre (ni kan t.ex. läsa längre text om ämnet i tidningen Filmrutan). Kanske kan den återuppstå i och med denna brutalt vackra och vackert brutala film vars titel betyder ”återuppstånden från de döda”? Men antagligen inte, för precis som jag skrev i den nämnda artikeln så är de få gånger genren nu kan ses på bio de gånger då välkända och hyllade regissörer (sådana med tillräcklig makt för att få igenom sin vilja och få sina projekt finansierade oavsett vad de handlar om) bestämmer sig för att ge sig på genren. I detta fall är det Alejandro G. Iñárritu, som förra året gav oss den briljanta och väldigt annorlunda Birdman, som ger sig på att göra en western-film, och som han gör det.

Emmanuel Lubezkis undersköna foto fångar en uppsjö av vackra miljöer och det ofta ordlösa berättandet, om överlevnadskampen för en man som är ute efter hämnd efter att ha lämnats för död i efterdyningarna av en björnattack, drivs framåt av styrkan i bilderna. Leonardo DiCaprio och Tom Hardy är fenomenala i de bärande rollerna, det skulle inte förvåna mig om den förstnämnde äntligen kammar hem en Oscar (han har varit nominerad till priset fyra gånger tidigare, fem om en räknar med producent-nomineringen för The Wolf of Wall Street), och backas upp av en lysande sammansatt birolls-ensemble. Alva Noto och Ryûichi Sakamoto lägger på toner som utmärkt samspelar med resten av filmens komponenter.

Tematik- och ämnesbehandling är genomarbetad både vad det gäller rollfigurers personliga motiv och hur dessa relaterar till en större kontext. Porträtteringen av Nordamerikas ursprungsbefolkning är t.ex. välbalanserad och kontrasterar, precis som många bra revisionistiska westerns i filmhistorien, den orättvisa nidbild som under en lång tid var konvention i western-genren (den som utmålade ”cowboys” som hjältar och ”indianer” som skurkar). Våldet är extremt grafiskt när det behövs för berättandet utan att användas överdrivet för blodig underhållning som inte tillför något mer än billiga macho-kickar.

Western-film lär fortsätta att vara en vacker död genre, utan chans att återuppstå som en dominerande genre, men vad gör det när regissörer som Iñárritu ger oss sådana här fina prov på hur stark genren kan vara för att förmedla involverande berättelser? Det kan tvärtom vara en fördel som gör att vi slipper alla mediokra till dåliga western-filmer, som det historiskt sett finns många av, och istället bjuds på riktiga guldkorn som The Revenant.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...