Tale of Tales 2

Tale of Tales
Premiär 20 november 2015

Havsmonster som får sina hjärtan utskurna, loppor som växer sig lika stora som hundar och föryngrande bröstmjölk från en häxa. Detta är endast några av ingredienserna som regissören Matteo Garrone (Gomorra) blandar samman i denna stuvning inspirerad av sagor av 1600-talspoeten Giambattista Basile. Anslående bilder och intressanta infall finns att hitta i Tale of Tales, som växlar mellan tre löst sammanbundna historier om en drottnings längtan efter ett barn, en konungs jakt på dekadenta sexeskapader och en prinsessas längtan efter att bli gift, men de är alldeles för få för att slutresultatet ska bli tillfredsställande. Ibland är det absurdistiskt underhållande och excentriskt fängslande när Garrone försöker göra avtryck i en filmisk tradition som bl.a. har rönt Pier Paolo Pasolini många framgångar men lika ofta blir det krystat löjligt och ofokuserat substanslöst. Att skådespeleriet pendlar mellan okej och katastrofalt kan ha att göra med att det är första gången Garrone gör engelskspråkig film men det räcker inte för att rättfärdiga de bristfälliga insatserna från många av skådespelarna. Mot slutet av Tale of Tales görs ett slappt försök att avsluta filmen och fläta samman de olika handlingstrådarna men det är hafsigt gjort och lämnar oss i publiken med abrupta och intetsägande upplösningar på skrönor som inte var särskilt intressanta till att börja med.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...