spectre

Spectre
Premiär 30 oktober 2015

Spectre är samtidigt ett avslut och en början, kanske något motsägelsefullt men inte mer än att Bond, James Bond, har överlevt mer än 50 år och fler än 5 skådespelare som ständigt återkommande dragplåster vid biljettkassorna.

Spectre knyter, lite ansträngt och efterhandsplanerat, ihop alla Bond-filmer med Daniel Craig i huvudrollen samtidigt som filmen lämnar utrymme för filmserien att, i sin nuvarande skepnad, fortsätta (om det blir med eller utan Bond spoilar jag inte, han kanske dör i denna film). Filmen når inte upp i Skyfalls klass men piskar Casino Royale och Quantum of Solace. Filmen är också fylld av referenser till 007-filmer som kom innan Bond blev blond.

Craig känner numera sin Bond lika bra som sin spegelbild och slinker sömlöst in i rollfiguren, som i nuvarande form fortsätter att blanda klassisk Bond-hjälte med mer modernt ifrågasättande anti(sh)-hjälte. Christoph Waltz är som vanligt fabulös som skurk men används för lite och fungerar endast riktigt bra i den första scenen han är med i, senare sekvenser får stundvis Austin Powers-varningsklockorna att ringa (som i att varför dödar han inte Bond effektivt istället för att hitta på ursäkter för att placera honom i situationer som är onödigt komplicerade).

Bristerna i manus, försöket att diskutera demokrati vs. säkerhet i värld av agenter och terrorister faller t.ex. tämligen platt, vägs till viss del upp av intrikat regisserade actionsekvenser, i intressanta miljöer, som är storslaget snygga och balanserar bra mellan Bondsk charm och fysisk action. Spectre är ingen fullträff men når tillräckligt nära målet för att Bond ska få behålla sin licens att spela in pengar vid biljettkassorna.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...