gueros

Det har blivit höst igen – vilket innebär att det är dags för latinamerikansk film- och kulturfestival igen. Måndagskvällen såg en invigning med Berlinale-prisade Güeros (”Blondiner”), och resten av veckan fylls Panora varje kväll av nya visningar. I vanlig ordning är programmet mångfacetterat med inslag av dokumentär, spelfilm, konsert och samtal. Dessutom får vi i år, glädjande nog, ta del av två animerade långfilmer.

Alonso Ruiz Palacios långfilmsdebuterar med Güeros, en sorts planlöst kringflackande roadmovie där bångstyrige tonåringen Tomás blir skickad till Mexiko City för att bo hos sin bror, studenten Federico (även kallad Sombra). Det visar sig dock snabbt att Sombra knappast lever ett särskilt uppbyggligt liv; universitetet är ockuperat och studenterna i strejk, men själv är han i det närmaste barrikaderad i sin lägenhet tillsammans med vännen Santos – eller, som han själv uttrycker det, ”på strejk från strejken”.

Tomás föreslår, mest på grund av uttråkning, att de ska försöka leta rätt på rocklegendaren Epigmenio Cruz efter att ha hört om hans svåra sjukdom på radio. Sagt och gjort, i en skraltig bil påbörjas en vinglig färd som tar de tre vännerna till en rad olika platser i staden, samtidigt som Sombra försöker hantera sina panikattacker (snyggt iscensatta med ett suggestivt ljudspår).

Exakt vad som händer är egentligen inte huvudsaken i Güeros. Snarare är filmen ute efter att gestalta en känsla av utanförskap – en känsla som inte enbart innebär hopplöshet, utan även kan betyda frihet. Det kan tyckas provocerande att protagonisterna är så förment apolitiska i sitt förhållningssätt till studentprotesterna (en inte oansenlig del av filmen utspelar sig på campus, där de träffar Ana, en av ledarna för revolten), men det kan lika gärna ses som en kritik av vänsterns förlegade strategier i ett postpolitiskt, genomindividualiserat samhälle.

Big Brother återkommer då och då i filmen, som en sliten men alltjämt gångbar kommentar till den gängse apatin. Men det går också att hitta referenser till betydligt ”finare” kulturella uttryck – till exempel används ett av nyss bortgångna Chantal Akermans favoritgrepp, att filma gator från fönstret på en körande bil. På det stora hela använder Güeros många finurliga knep utan att det någonsin känns tillgjort eller överdrivet coolt.

Resten av veckan är som sagt späckad med ytterligare filmer. De två animerade filmerna är colombianska Sabogal samt argentinska Ánima Buenos Aires. Dessutom visas Héctor Gálvez (Lucanamarca, Paraiso) senaste film NN, där han fortsätter utforska Perus våldsamma nutidshistoria. Hela programmet hittar ni här: http://www.latinamerikaifokus.se/

Fredrik Lundgren


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...