Jurassic World

Jurassic World
Premiär 10 juni 2015

Jurassic World försöker på de flesta sätt fånga samma magi som Jurassic Park gjorde för över 20 år sedan, ibland lyckas den och ibland känns den som en kopia som försöker likna sin föregångare för mycket.

Filmen struntar i mångt och mycket i de redan existerande efterföljarna till Jurassic Park och känns främst som en senkommen sequel till den första filmen, vilket inte är helt dumt. Många år har passerat även i filmens fiktiva verklighet och parken som det drömdes om i ettan är nu i fullt bruk. Intresset för dinosaurier är inte lika självklart längre och parken jobbar hårt för att hålla besökssiffrorna uppe, genom att till exempel komma på den inte så briljanta idén att korsa dinosaurier för att skapa tidigare osedda ”monster”. Det och andra forskningsprojekt som bedrivs i parken, av t.ex. militären, får varningsklockor att ringa, åtminstone för oss i publiken och filmens hjälte Owen.

Rollfigurerna är var den nya filmen har sina största brister, väldigt få av dem känns helgjutna och får en främst att sakna originalets mer egensinniga, eklektiska och engagerande personligheter. Filmens barn saknar karisma och de flesta antagonister och protagonister känns som bleka härmningar av rollfigurer från den första filmen eller liknande filmer. Den enda rollfiguren som känns originell är Jake Johnsons tekniker Lowery vars stora ”jag transformerar mig till hjälte”-scen är en kul parafras på liknande sekvenser i besläktade filmer. Som tur är så levandegörs de flesta rollfigurerna av bra skådespelare. Chris Pratts transformation, från bifigur i roliga tv-serien Parks and Recreation till superfilmstjärna, fortsätter, han är det enda som räddar filmens huvudprotagonist från att vara fullständigt försumbar.

Vad som räddar filmen som helhet är de majestätiska vyerna som visar en värld full av varelser som i verkligheten har varit utdöda sedan länge. Att se så här bra gjorda dinosaurier på en stor duk är fortfarande fullständigt fantastiskt. Vi bjuds på simmande, flygande och landgående dinosaurier i mängd och jag hade kunnat sitta och titta på dessa supersnygga specialeffekter i timmar, helst utan de forcerade och förutsägbara händelseförvecklingarna som människorna i filmen är upphov till.

Filmens barn, och deras förhållande till varandra och sin familj, är fullständigt ointressanta, likaså det påklistrade ”bara för att romantik måste finnas med i en blockbuster”-förhållandet mellan Pratts och Bryce Dallas Howards rollfigurer, som är varandras motsatser. Den enda handlingstråden blir spännande och intressant, i sekvenser som inte innehåller dinosaurier, är den som diskuterar företags och militärs inflytande på utveckling och underhållning, något som är relevant i dagens värld där till exempel många sportarenor och ibland hela lag är döpta efter de företag som sponsrar dem.

När jag hör en variant på ledmotivet till Jurassic Park i Jurassic World så ler jag och tänker tillbaka till stunden i barndomen då jag såg Jurassic Park på bio. Jag är övertygad om att Jurassic World kommer att ge en ny generation liknande minnen, den är inte perfekt men dinosaurierna är tillräckligt spektakulära för att skapa minnen för livet. Så hitta barnet i dig och du kommer att njuta av stora delar av denna andra pånyttfödelse för de varelser som vandrade på jorden långt innan vi människor existerade.
.
Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...