_N8A7304.NEF

The DUFF
Premiär 17 april 2015

The DUFF vill slå ett slag för att det är okej att vara dig själv men är för fylld av klichéer för att bli annat än en milt underhållande moralkaka utan några som helst överraskande moment. Bianca får reda på, från sin snygge fotbollskaptens-granne, att hon är en DUFF (Designated Ugly Fat Friend) och börjar plötsligt se sådana i alla skolans gäng. Hon tar hjälp av grannen, i utbyte mot hjälp med att förbättra hans dåliga betyg, för att bli snyggare och uppmärksammad av killen hon är kär i. Om ni har sett någon liknande film, till exempel She’s All That eller Cant’t Buy Me Love, så kan ni lätt gissa hur den relationen mellan ”ful” och ”snygg” kommer att sluta. Huvudpersonerna ska gå på High School men skådespelarna som spelar dem, Mae Whitman och Robbie Amell, är cirka tio år för gamla för det. Filmen försöker nämna så många sociala medier som den kan komma på för att riktigt bevisa att den har fingret på en ungdomlig puls men det mesta känns forcerat, som sett genom betydligt vuxnare ögon som är mer intresserade av biljettintäkter än att berätta en ärlig historia om att vara ung och hitta sig själv i en värld full av mobbade, popularitetshets och grupptryck. Plus till att Bianca gillar obskyra skräckfilmer och Vincent Price och en referens till This Is Spinal Tap, levererad av den alltid sevärda Allison Janney som Biancas mamma, men som helhet så flyter The DUFF bara förbi utan att göra något större avtryck.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...