Into the woods

Into the Woods
Premiär 1 april 2015

Baserad på musikalen med samma namn så är Into the Woods en film som främst, och kanske inte ens det, tilltalar musikalfansen som inte har tid eller pengar för att gå på musikaler. Som film så fungerar Into the Woods väldigt dåligt och påminner lite om filmade teaterföreställningar, specialeffekterna verkar inköpta på överskottslager och understryker filmens mossighet istället för att addera visuell spänning. Om det finns något som kan pekas ut som anledning till att filmen precis undflyr det lägsta betyget så är det att meta-leken med sagor, filmen blandar Askungen, Rapunzel, Jack och bönstjälken och Rödluvan när den berättar historien om en förbannelse som gjort en häxa ful och ett par barnlöst, men det är främst i teorin, i praktiken så blir det livlöst, överlångt och inte alls så fyndigt som man hade hoppats på. Filmens kvinnosyn, som ser kvinnor främst som häxor, hemmafruar och mat-missbrukare, är högst tveksam och männen klarar sig inte mycket bättre, det finns ingen rollfigur som är sympatisk och man undrar hur livstrött författaren James Lapine var när han skapade dem. Det enda som fungerar nämnvärt är den inbyggda kritiken av idén om den perfekta drömmannen, som går att urskilja i Askungens ”charmprins” inte särskilt charmiga beteende. Låtarna hade kunnat rädda filmen, eftersom det är en musikal, men detta är inte Stephen Sondheims bästa material. Om du hoppas på en ny ”Let it go” eller ”Everything is Awsome” att gå och nynna på så får du leta någon annanstans. Den namnmässigt imponerande skådespelarensemblen, bestående av bl.a. Meryl Streep, Johnny Depp, Emily Blunt och Anna Kendrick, gör inte bort sig men skiner heller inte. Lyckligt slut vet jag inte om filmen har men man är i alla fall lycklig när den slutar.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...