furious 7

Fast & Furious 7
Premiär 1 april 2015

Om du gillat de övriga Fast and Furious-filmerna så kommer du att älska denna, jag vill bara ha det sagt innan jag fortsätter. Jag tillhör inte dem som älskar filmerna och tycker inte heller denna ”extra allt med Jason Statham på toppen”-actionmaräng är särskilt bra. Men jag tycker den är filmseriens mest underhållande, främst för att den totalt oblygt köttar på med helt sanslöst overkliga stunts och verkligen omfamnar sin status som våt dröm för pubertala män som gillar livsföraktande fullgaskörning, att meka med bilar, överdriven ”bro”-mentalitet, stora pistoler som skjuter många kulor, explosioner och halvnakna tjejer (i den ordningen). Detta är inget att hurra för men filmen försöker åtminstone inte vara något den inte är. Hämndhistoria med ”hårda” män som säger tuffa saker till varandra och slåss blandas med högteknologisk mumbojumbo-plot, heist-tematik och mer bilkörning (på vägarna, i skyskrapor, i luften) än vad Fernando Alonso hinner med under en veckas hårdträning. Kvinnorna får stanna hemma och ta hand om barnen, om de inte vill vifta igång lopp medan kameran zoomar in deras bakdelar, vara guldsprejad dansunderhållning eller försöka bevisa att de kan leva upp till förlegade machoideal och bli lika ”hårda” tuffa” och ”coola” som männen. Att Paul Walker, som spelar en av filmseriens viktigaste rollfigurer, gick bort i en bilolycka under inspelningen vet de flesta (man kan se hur han har ersatts av sin bror i vissa scener för att filmen skulle kunna färdigställas). Det ger filmen en konstig känsla och tyngd. Hyllningen till honom i slutet av Fast & Furious 7 är fin och tårarna tittar fram, när de hittar vägen till munnen så lämnar de dock en bitter eftersmak och det blir svårt att inte fundera på filmens problematiskt okritiska dyrkande av fart, motorer och muskler.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...