Still Alice

Still Alice
Premiär 20 mars 2015 / SF Bio m.fl.

Innan jag såg denna film så kunde jag inte föreställa mig hur det skulle kännas att få Alzheimers, det kan jag inte säga att jag gör nu heller, vem skulle kunna det, men Still Alice beskriver på ett bra sätt en sjukdom som är stigmatiserad, speciellt om den, som i filmen, drabbar någon i en yngre ålder än vad som är normen. Rollfiguren Alice säger att hon hellre, för att det hade varit mer förståeligt för omgivningen, hade drabbats av cancer och planerar för hur hon ska ta livet av sig när hennes minne sviker totalt. Båda grejerna är tankar jag tror de flesta skulle tänka om de drabbades av sjukdomen i samma ålder och, som rollfiguren, har byggt sitt liv och sin självbild på grunder av intelligens. Julianne Moore är fullständigt fantastisk i huvudrollen och backas upp bra av en gedigen ensemble av skådespelare. Still Alice är sjukt svår att titta på, jag fick tårar i ögonen fler gånger och rekommenderar den inte för hypokondriker, men samtidigt väldigt viktig, viktig för att förstå den specifika sjukdomen och ge tröst och hopp till alla som ser sina liv som över för att de drabbats av Alzheimers eller andra kroniska sjukdomar. Gråt, må dåligt, älska, hata, reagera, hoppas, skratta, sörj och, framförallt, ta hand om varandra, så skulle jag beskriva Still Alice om jag bara hade en mening att skriva om denna vackra film som sent lämnar minnet.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...