Magali CunicoFoto: Magali Cunico.

Magali Cunico – I thought you were a star but it turned out you were a fire, burning like a hole in the night / part II
Skånes Konstförening / 13 mars – 12 april 2015

Likt gamla, blekta fotografier tycks Magali Cunicos utställning vara lösryckt ur en svunnen tid. I del två av sin serie låter hon oss betrakta ett Europa präglat av söndring och alienation. Samtidigt som dåtiden diskuteras så väcks frågor kring vår egen tid och vilka roller vi själva spelar på dagens kulturscen.

Under andra världskriget stal nazisterna tusentals ovärderliga konstverk. Efter att de allierade trängt genom de tyska gränserna fann man mängder av plundrad konst som nazisterna gömt undan. Ytterligare mängder är fortfarande försvunna, troligen förstörda eller utspridda runt om i världen i privata samlingar.

Cunicos utställning vittnar om dessa händelser och dess konsekvenser för vår tids kulturarv. I ett av verken syns fyra soldater leendes mot betraktaren, bärandes på var sitt konstverk. En av dem håller upp Picassos Flickorna från d’Avignon; tveklöst ett av den västerländska konsthistoriens mest studerade verk. Vad hade hänt om verket gått förlorat? Vilka konsekvenser får det när konst utnyttjas i ekonomiska och politiska maktspel? Trots att det rör sig om en förgången tid så är frågorna brännande aktuella, inte minst i ljuset av IS senaste attacker mot antika konstföremål i Irak.

Samtidigt har utställningen en känsla av distans, både i tid och närvaro. Förutom Cunicos fotorealistiska oljemåleri består utställningen också av ”historiska” artefakter: slitna, tomma ramar utplacerade på golvet och uppbruten gatsten längs med väggarna. Målningarna talar inte bara om händelserna under andra världskriget, de ger snarare sken av att själva vara hämtade därifrån. Detta gäller inte minst för den ovan nämnda målningen med de fyra soldaterna. Männens ansikten göms av skugga, deras blickar når inte ända fram.

En av målningarna sticker ut. Den avbildar en liten tom teatersalong med strålkastarna igång, i nästan fullskalig storlek. Betraktaren intar således plats på den föreställda scenen framför. Här tycks frågorna som utställningen väcker ställas på sin spets, samtidigt som de också är mer svårtolkade. Vad symboliserar avsaknaden av åskådare? Och vad innebär det att vi, som betraktare, ställs öga mot öga med denna frånvaro? Jag tolkar det som en svidande, om än subtil, kritik av konstens marginaliserade plats i dagens marknadsekonomi. För hur lätt det än är att fördöma nazisternas brott mot konsten så är det desto svårare att syna sin egen samtids oförrätter.

Josefin Granetoft


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...