Every Face Has A Name

Every Face Has a Name
Premiär 20 februari 2015 / Spegeln Malmö, Kino Lund m.fl.

En saltsmak träffar min tunga när jag, för att inte missa något, dröjer med att torka bort tårarna som strilar ned för mina kinder i takt med att Every Face Has a Name presenterar sina känslosamma porträtt av människor som, med båtar, kom till Malmö och ett nytt och fritt liv efter att, under andra världskriget, ha varit fängslade i nazisternas koncentrationsläger. Runtomkring mig på pressvisningen så hör jag ackompanjerande snyftningar som skapar en fin känsla av samhörighet och medmänsklighet, en känsla som säkert blir än starkare om man ser filmen i en fullsatt biosalong.

Filmen är en slags uppföljare till den fantastiska Hoppets hamn och utgår från arkivfilmer som visar båtarnas ankomst till Malmö och hur de f.d. fångarna välkomnas. Regissören Magnus Gertten spårar sedan upp så många människor han kan, av de som kan ses på arkivbilderna, och intervjuar dessa om sina liv före, under och efter andra världskriget. Människorna är spridda över hela världen och vi får, förutom Sverige, besöka t.ex. Norge och Kanada. Oftast har människorna ingen aning om att filmbilderna finns och det är otroligt hjärtknipande att se dem komma ihåg sig själva som de var då och berätta om sina upplevelser.

Hela projektet, att sätta ett namn på varje ansikte, är ytterst sympatiskt och understryker hur alla människor är värda lika mycket. Att vi kommer ihåg historien och lär oss av den är vad som gör oss människor unika på jorden, Every Face Has a Name understryker hur film är ett utmärkt sätt att föra vidare viktiga vittnesmål om både hur fasansfullt vi människor är kapabla att behandla varandra och hur en utsträckt hand av hjälp kan rädda liv. Att intervjupersonernas inställning till då och nu, och i vilken utsträckning de vill komma ihåg, varierar understryker hur det finns olika sätt att överleva och gå vidare.

Mellan intervjuerna och arkivbilderna så klipper filmen in bilder från dagens Italien och hur kustvakten och polisen där hämtar in en båt med människor, både levande och döda, som har flytt från dagens krig. Detta kopplar på bra sätt samman då och nu och uppmanar människor till att göra något åt världen av idag och, i motsats till vad de vidriga högervindar som plågar Europa (som i Sverige får uttryck främst genom Sverigedemokraternas äckliga och förljugna politik) vill, välkomna människor som kommer till vårt land p.g.a. oroligheter i länderna som de flyr från. Med tanke på dokumentärens korta speltid så hade jag gärna sett att denna nutidsdel hade utökats, t.ex. genom att titta på hur Malmö välkomnar (eller inte) de människor som flyr hit.

I slutändan så är Every Face Has a Name är en djupt berörande filmupplevelse som jag hoppas alla får en chans att se.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...