sils maria

Moln över Sils Maria
Premiär 6 februari 2015 / SF Bio, Spegeln Malmö, Kino Lund m.fl.

Otroligt snygga vyer och skådespeleri av yttersta världsklass är bara två av de många element som gör Moln över Sils Maria till en rakt igenom fascinerande filmupplevelse.

Filmen sätter kvinnor och skådespeleri i fokus när vi får följa en äldre och en yngre kvinnas, spelade av Juliette Binoche och Kristen Stewart, relation. Binoche är en hyllad skådespelare och Stewart hennes assistent, senare i filmen blandas även Chloë Grace Moretz in i leken. Filmen har en snygg struktur som delar in narrativet i avskilda men ändå klart sammanhörande delar, ett grepp som regissören Olivier Assayas också använt sig av tidigare, t.ex. i den intressanta och sevärda Mellan två höstar (1998). Assayas har också skrivit manus, baserad på en idé av Binoche.

I filmens inledning så är Binoche och Stewarts rollfigurer på väg för att först ta emot ett pris för, och sedan hälsa på, den fiktive dramatikern och regissören Wilhelm Melchior, löst baserad på Rainer Werner Fassbinder (filmen kan med fördel jämföras med hans Petra von Kants bittra tårar), i Schweiz. Han var den som startade Binoche rollfigurs karriär genom att ge henne rollen som Sigrid i den fiktiva Maloja Snake. När de sitter på tåget så får de reda på att Melchior har dött.

Malojaormen refererar till ett ovanligt och verkligt molnfenomen som kan beskådas vid Sils Maria i de schweiziska alperna. Filmen visar vidunderligt vackra bilder av fenomenet i nutid och dåtid, det senare genom att visa när rollfigurerna ser på den verkliga regissören Arnold Fancks, en pionjär för Bergfilm-genren som spelade en betydande roll i starten av Leni Riefenstahls filmkarriär, verkliga kortdokumentär Das Wolkenphänomen in Maloja (1924).

Binoche rollfigur blir erbjuden rollen som den äldre kvinnan i en nyuppsättning av den pjäs som gjorde henne känd medan rollen som Sigrid ska spelas av Grace Moretz rollfigur, en ung skådespelerska med ett Miley Cyrus/Lindsay Lohan-liknande rykte. Resten av filmen handlar om Binoche brottande med sin nya roll, som hon repeterar i Melchiors hus tillsammans med Stewart, och mötet med Grace Moretz rollfigur. På ytan kan det verka som en simpel handling men under ytan så bubblar Moln över Sils Maria av intressanta frågeställningar och problematik som diskuteras på intelligenta sätt och visas med en visuell virtuositet av högsta kaliber.

Filmen klarar Bechdel-testet med råge när den bl.a. avhandlar ämnen som ungdom vs. mognad och vad det betyder att åldras kroppsligt och mentalt, hur man förstår sig själv i relation till dåtiden, nuet och framtiden och vad det betyder för ens förhållande till andra, i samma eller olika skeden av livet. Relationerna i filmens fiktiva värld speglas i relationerna i pjäsen i filmen och allt blir till en trovärdig kontemplation som sätter sitt avtryck i varje åskådares verkliga liv.

Annan tematik som avhandlas är konst vs. verklighet och på vilka sätt fiktion och verklighet säger något om varandra och det mänskliga tillståndet. Blanda in naturens betydande roll i filmen för ytterligare ett exempel på filmens involverande interaktion med frågor som har förundrat oss människor ända sedan vi utvecklade det abstrakta tänkandet och började fundera på meningen med livet och vår plats i universum.

Filmen kan kanske låta lite tung och svårgenomtränglig men så är det inte. Med hjälp av t.ex. humor, som bl.a. diskuterar dagens filmindustris förkärlek för superhjältar, så balanserar Assayas perfekt mellan knivskarp filosofi och eskapistisk underhållning för att ge publiken en filmisk fullträff. Assayas har gjort många riktigt bra filmer, t.ex. den kriminellt underskattade Demonlover (2002), Irma Vep (1996) Sommarminnen (2008) och Efter revolutionen (2012), och cementerar här sig själv som en av vår tids absolut mest intressanta och mångsidiga auteurer.

De tre skådespelarna i de bärande rollerna är helt fantastiska: Juliette Binoche är helt enkelt enastående med en intensitet som är lika stark oavsett vilket känslotillstånd hennes rollfigur befinner sig i. Kristen Stewart kommer att omvända många som automatiskt säger att hon är dålig p.g.a. hennes medverkan i de där skymningsfilmerna om glittrande blodsugare (vi struntar, Voldemort-style, i att nämna namnet), hon blev t.ex. första amerikanska på 30 år att bli nominerad för en Ceasar (Frankrikes motsvarighet till en Oscar). Och Chloë Grace Moretz fortsätter att bygga ett imponerande CV som visar att hon kan skina oavsett genre.

Moln över Sils Marias speltid är en mångbottnad existentialistisk tour de force-färd, mot en upphöjd plats i filmhistorien, som engagerar både hjärtat och hjärnan på fullständigt fascinerande sätt.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...