kingsman

Kingsman: The Secret Service
Premiär 30 januari 2015 / SF Bio

Kanske ska börja med att säga att detta inte är för alla. Vi bjuds på ultravåld (av serietidningsslaget), skämt som ofta inte är särskilt politiskt korrekta (t.ex. om Sveriges prinsessa, spelad av Hanna Alström) och en kaskad av populärkulturreferenser (som säkert skrämmer bort många åskådare). I minde begåvade filmskapares händer skulle detta kunna bli ren smörja men här är självmedvetenheten och kunskapen om precis hur gränser kan tänjas och överskridas så fullständig att filmen blir en, om man som jag knarkar kultur och populärkultur, beroendeframkallande explosion av extatiskt excentrisk underhållning.

Filmens narrativ, om spioner och arbetarklass vs. aristokrati, kan tolkas som både vänster- och högerlutande utan att det går att komma fram till något riktigt välgrundat. Filmen leker, precis som den leker med allt annat, med folks förutfattade meningar när den, på sätt som är väldigt nära att totalt bryta med ”den fjärde väggen”, låter två av huvudpersonerna metadiskutera spionfilmer (t.ex. tidiga James Bond-filmerna) och hjälte- och skurkbeteende i relation till sig själva. Actionscenerna är roliga och påhittiga och lyckas med konststycket att samtidigt härma/hylla filmskaparnas förebilder och skapa sekvenser som är egensinnigt underhållande.

Oerfarne Taron Egerton, i huvudrollen som den unge killen som dras in i anrik oberoende spionorganisations plan för att rädda världen, är ojämn men tillräckligt bra för att kunna gå i clinch med Colin Firth, som har tungan precis rätt i mun, Michael Caine, som är som Michael Caine brukar (det räcker), och den alltid intressante Mark Strong. Allra bäst är Samuel L. Jackson som den läspande multimiljardärskurken som har tappat tron på mänskligheten och vill rensa den Herbert Spencer-style (läskige snubben som myntade ”survival of the fittest” och filosoferade om fördelarna med naturkatastrofer och andra rensningar) .

Den bästa mätstickan för huruvida ni kommer att gilla Kingsman: The Secret Service är antagligen Kick-Ass. Om ni gillade den och, i mindre utsträckning, någon av regissören och manusförfattaren (tillsammans med Jane Goldman) Matthew Vaughns andra filmer (X-Men: First Class, Stardust, Layer Cake) eller Mark Millars och Dave Gibbons verk, filmen är baserad på deras serietidning, så kommer ni älska denna fullmatade fyrverkeriexplosion av filmiska finurligheter.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...