en duva

En duva satt på en gren och funderade på tillvaron
Premiär 12 november 2014 / SF Bio, Kino Lund, Spegeln Malmö m.fl.

En duva satt på en gren och funderade på tillvaron avslutar en av svensk filmhistorias mest underhållande och intressanta trilogier. En filmsvit om att möta döden som började år 2000 med Sånger från andra våningen, fortsatte med Du levande och nu, efter 7 år mellan varje film, avslutas med denna magnifika film.

Roy Andersson är en bildkompositionens mästare, varje bildruta och varje sekvens blir sitt eget lilla mästerverk. Publiker över hela världen kommer att känna igen sig från de två föregående filmerna, den absurda humorn är vassare än någonsin och varenda sekund är stöpt i en melankoli som får dig att både älska och hata existensen. Meningen med livet känns, när du ser filmen, samtidigt som något ofantligt episkt och något slumpmässigt oväsentligt. Rollfigurernas drömmar, brister, försök till kontakt, strävan efter att säkra lycka både i nuet och evigheten speglar det mänskliga tillståndet och vår ständiga kamp för att försöka föreviga det på film, i litteratur och all annan konst och populärkultur.

Filmens tablåer visar ofta vardagliga stunder sedda genom ett surrealistiskt filter som försätter sekvenserna i ett tidlöst rum där då, nu, framtid och dröm smälter samman för att skapa en oemotståndlig helhet. Filmens humor kommer från oväntade håll och blir till unika betraktelser som både analyserar och kommenterar samhället och människan.

En duva satt på en gren och funderade på tillvaron bygger upp en tilltalande spänning som går ut på att du aldrig vet vad som kommer att hända härnäst. Två farbröder som säljer skämtartiklar förekommer ofta och blir den röda tråden som tar oss mellan allt från Karl XII till ett ungt par med hund som ligger på en strand och myser. Det finns många excentriskt engagerande bilder och intressanta tankegångar i filmen men om man vill hitta ett övergripande tema i filmen så ligger det nära till hands att se ”Är det rätt att utnyttja andra människors lidande för nöjes skull?” som det centrala temat.

Denna frågeställning får sitt största utrymme i en av filmens bästa och mest uppseendeväckande sekvenser, en drömscen där svarta kedjade människor bränns i en hemmagjord ugn som har dekorerats med texten ”Boliden”. Texten är givetvis en direkt kritik mot företaget Bolidens smutsiga affärer på 1980-talet (de sålde avfall till ett chilenskt företag som dumpade det och förstörde många liv) men blir också till en större kritik av kolonialism och det västerländska sättet då och nu.

Medan människorna i ugnen bränns så står vita överklassmänniskor och tittar på ”spektaklet” samtidigt som de avnjuter alkoholhaltiga drycker. Man kan här tolka in en metakritik av filmen, som på många sätt hittar humor i sina rollfigurers lidande, och en kritik av nöjeskultur både då och nu, t.ex. gladiatorspel, offentliga avrättningar, dokusåpor där människors misär eller dumhet utnyttjas för tittarsiffror, med ingen eller liten tanke på konsekvenserna för de medverkande eller de som ser upp till dem och kändisskapet som medverkan i ett sådant tveksamt program ofta för med sig.

En duva som satt på en gren och funderade på tillvaron är ett djuplodande filosofiskt verk som både tänker och får människor att tänka, kombinera dessa tankegångar med Roy Anderssons visuella virtuositet och ni har en film som inte får missas av någon som någonsin har funderat på djupare frågor än vilken ost som passar bäst på knäckebrödet.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...