Dumbest

Dum och dummare 2
Premiär 12 november 2014 / SF Bio

Harry och Lloyd har inte åldrats med värdighet, varje stelt försök till gränstänjande skämt och efterföljande uteblivna skratt smutsar ner de fina minnen som många har från föregångaren och sätter nya spikar i kistorna för alla inblandades karriärer. De som definitivt begraver sina redan skamfilade rykten och, kanske och förhoppningsvis, karriärer är regissörsbröderna Farrelly, som inte har gjort något riktigt lyckat sedan Den där Mary (1998).

Dum och dummare 2 öppnar med en usel redogörelse för vad som har hänt med våra protagonister sedan förra filmen, en redogörelse som är lat och får oss att ogilla dem från första början. Filmen understryker inledningsvis Harry och Lloyds sämsta sidor och hur egoistiskt elaka de ofta är, istället för fokusera på deras ”lovable losers”-sidor. När filmen når sitt slut så hoppas man mest på att de spärras in, antingen någonstans där de kan få psykiatrisk hjälp eller, rätt och slätt, i fängelse.

De väldigt få gånger som filmen lyckas irritera till skratt så fastnar de i halsen, man vill helt enkelt inte skratta åt filmens ofta misogyna och människoföraktande inställning till världen och rollfigurerna. Ingen inblandad verkar vilja vara där men har antagligen ställt upp för att pengarna som erbjudits eller för att ge hjärt-lungräddning åt sina döende karriärer. Jim Carrey slår på autopiloten när han pliktskyldigt tar sig igenom sitt arkiv av ”funny faces” och det är svårt att inte tänka på skådespelarens creepy video-meddelande till Emma Stone när hans rollfigur hoppas på att hamna i säng med en 20 år yngre tjej. Jeff Daniels ser ut som att han ska börja gråta nästan hela tiden, antagligen för att han sålde sin kropp och själ för pengarna som rollen kommer att inbringa.

Filmens handling går ut på att protagonistparet, efter att endast ha haft ensidig kontakt de senaste åren (ni fattar när ni ser filmen eller trailern (där det också avslöjas)), åker ut på en ny road trip, denna gång för att hitta Harrys nu vuxna dotter. På vägen dit gör filmen sitt bästa, utan att lyckas, för att få oss att komma ihåg vad vi gillade med föregångaren och få oss att skratta av nostalgiska skäl snarare än spy av all den sexism och tråkighet som spelas upp framför våra ögon. Här finns inte en enda idé som rättfärdigar filmens existens som annat än ett försök för alla inblandade att casha in på föregångarens popularitet.

Till och med den genomsunkiga uppföljaren/prequeln Dum och ännu dummare – När Harry mötte Lloyd (2004), utan vare sig Jim Carrey eller Jeff Daniels, som alla inblandade har försökt radera från det kollektiva medvetandet kan sägas vara en mer givande filmupplevelse än denna travesti till film. Om ni sitter kvar till efter eftertexterna så får ni en sista otrevlighet av Dum och dummare 2, ett hot om ännu en uppföljare år 2034. Låt oss hoppas att det förblir det skämt som det är och att det aldrig kommer fler stendumma uppföljare i denna filmserie, vare sig om 20 år eller tidigare.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...