Omar

Muren
Premiär 24 oktober 2014 / SF Bio, Södran Lund m.fl.

Efter den lika misslyckade som obegripliga utflykten till USA (The Courier, med den ännu en gång avdankade Mickey Rourke) är mångfaldigt prisbelönte regissören Hany Abu-Assad tillbaka på bekant, palestinsk mark i Muren, där titelpersonen är en ung bagare som begår ett attentat mot israeliska soldater tillsammans med sina två barndomsvänner Tarek och Amjad.

Någon i den organisation de tillhör har dock tjallat, varpå Omar blir gripen. Han blir släppt på villkoret att han anger den som har skjutit soldaten, men själv är han, liksom hans kamrater, mer intresserad av att få veta vem i deras grupp som är förrädare. Åskådaren får veta precis lika lite om dennes identitet som de inblandade gör, vilket ger filmen en konstant nerv som dessutom spetsas av några rejält intensiva jaktscener genom trånga gränder. Förutom allt detta utspelar sig också ett drama mellan Omar och Amjad, som båda är förälskade i Tareks syster Nadia.

Muren innehåller alla ingredienser för en tragedi av det klassiska slaget; utifrån de givna förutsättningarna är det egentligen ingen karaktär som begår något fel, men deras handlingar får ändå förödande konsekvenser. Abu-Assad visar att han behärskar såväl drama och komedi som thriller och mer renodlad action. Det är förstås svårt att undgå en jämförelse med hans tidigare så hyllade Paradise Now, och där kan Muren ses som en uppgradering både vad gäller intrigens täthet och kvalitén på foto och skådespeleri.

Långt från all schablonmässig revolutionsromantik får vi istället på ett psykologiskt trovärdigt sätt se hur svårt det faktiskt är att offra allt för frihet och självständighet, särskilt i kampen mot en fiende som på alla sätt är överlägsen. Med Muren befäster Hany Abu-Assad sin position som en av den palestinska filmens allra starkaste namn. Låt oss hoppas att han i fortsättningen slipper bege sig västerut och regissera taffliga actionspektakel för brödfödan.

Fredrik Lundgren


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...