bridget jones

Helen Fielding – Bridget Jones: Mad About the Boy
Utgivare: Forum

Vi minns den 30-åriga kvinnan som kedjerökte, var besatt av män och skrev dagbok. Ingen kan glömma Bridget Jones, chick lit-litteraturens okrönta drottning. Men vad hände sedan?

Böckerna och filmerna om Bridget Jones är några av mina bästa guilty pleasures. Romanen i fråga, Bridget Jones: Mad About the Boy, utspelar sig i nutid och det har gått 14 år sedan vi sist mötte Bridget i de två tidigare romanerna. Hon är numera 51 år, änka efter Mark Darcy och ensamstående med två unga barn. Hennes värld är sig både lik och väldigt olik. Kvar finns de gamla bifigurerna vi känner igen: Daniel Cleaver, som nu är erkänd alkoholist, Jude och Tom, som fortfarande letar efter den perfekta partnern, samt Bridgets mamma som driver henne till vansinne.

Vid bokens start har det gått fem år sedan Mark dog och Bridget bestämmer sig för att börja dejta igen. Framför allt bestämmer hon sig för att ha sex. Det som är nytt för romanen är den nya tekniken med internet och mobiltelefoner som leder till mängder av nya möjligheter för Bridget att göra bort sig, hon kan nämligen inte följa dejtingvärldens nya förvirrande regler. För Bridget bli antalet följare på Twitter den nya besattheten, att likna vid de gamla romanernas motsvarighet i att räkna kalorier. Ganska snart träffar hon en ny kille, men han visar sig vara 30 år gammal. Det här leder till oväntade problem: ska man till exempel berätta för sin 30-årige älskare att man behöver läsglasögon och är botox egentligen en så dålig idé?

Den äldre Bridget Jones skiljer sig från den yngre, då hon försörjs av den döde maken Marks pengar och därmed inte behöver jobba, undantaget ett tv-manus hon skriver på. Hon har dessutom en hushållerska och en barnflicka på heltid. I de tidigare böckerna kunde många kvinnor identifiera sig med Bridget, då hon kämpade med att hitta kärleken, ha tid för sina vänner och göra karriär. Nu tror jag få kan känna igen sig i svårigheterna med att hinna med sitt liv och barn, trots att man är försörjd hemmafru med hushållerska och barnflicka. Vad Bridget gör hela dagarna är för mig oklart även efter att jag har läst ut boken. Jag saknar den tidigare Bridget, som trots alla sina fel och brister i alla fall var självständig och inte ekonomiskt beroende av en man.

Med det sagt är det roligt att än en gång få besöka Bridget Jones värld. Bridget har kvar sin lättsamma charm samtidigt som romanen vågar undersöka tunga ämnen som föräldraskap och förlust. Även om tredje romanen inte håller samma mått som sina två föregångare så älskar jag Bridget Jones ”just as she is”.

Malin Reimerthi


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...