noihvo

Clas Olson – Sagan om Noihvo
Utgivare: Stylized Lotus

Idag är rollspelskulturen utbredd. Men vad händer när spelaren släpper tärningen och greppar pennan? Författaren Clas Olson har gett ut en egen version av det klassiska rollspelet Drakar och Demoner.

Idén till Sagan om Noihvo kom när författaren spelade ett av världens mest spelade rollspel: Drakar och Demoner. Romanen utspelar sig även i den för många kända Drakar och Demoner-världen Trudvang. Utöver Sagan om Noihvo har författaren gett ut en sci-fi trilogi, alla på eget förlag och print-on-demand. Redan 2009 var boken klar, men det är först nu den har nått ut till vissa bokhandlare runt om i Skåne.

Boken handlar om svartalfen Noihvo som vill bli sampokka, en typ av schaman. När hon upptäcker att hon har större krafter än någon kunnat ana flyr hon från sin hemby för att inte riskera att skada de hon älskar. Huvudpersonen blir sedan uppdelad av en yttre kraft som skapar tre nya personer som delar hennes minnen och upplevelser, men som samtidigt är egna individer. Dessa tre heter Kaina, Aili och Talvi. Noihvo lever tillsammans med dem och de blir som hennes systrar. Tillsammans får de ett ödesdigert uppdrag: de ska döda den häxa som lett anfallet mot Noihvos hemby, ett anfall där hon förlorade sin mamma.

Hur är det då att läsa en spelares egna rollspelsroman? Jag gillar att romanen nästan uteslutande handlar om kvinnor, det är inte något man är bortskämd med i fantasy-världen. Men handlingen är bitvis svår att hänga med i och jag är fortfarande inte helt hundra på att jag helt har förstått vad som hände i slutet. Delar av boken är alldeles för långa och utdragna, medan vissa bitar hastas förbi. Olson vill så gärna lära oss om rollspelsvärlden att han slänger ur sig för många uttryck och detaljer, i slutändan blir det bara rörigt. Han faller dessutom i den fälla som många fantasyförfattare hamnar i, där de olika raserna i världen, i det här fallet svartalfer, människor och skogstroll, blir stereotypa. Det kommenteras hela tiden om hur dumma och smutsiga troll är och hur okunniga människor är.

Romanen är som sagt utgiven på eget förlag och trycks upp efter efterfrågan. Clas Olson utnyttjar att ny teknologi och billigare tryck gör att det inte längre krävs ett förlag i ryggen för att ge ut böcker. Problemet ligger snarare i att nå ut med sina böcker till en läsarkrets och till bokhandlare. Olson verkar ha haft svårt med just det. Utöver en artikel i Eslövs lokaltidning, som är Olsons hemort, så finns det mycket lite skrivet om boken. Tyvärr märks det att boken inte är genomläst av en förläggare, då den innehåller många ordfel. Ofta har ett ord av misstag har blivit ett annat, romanen skulle må bra av en korrekturläsning. Vid ett tillfälle råkar Olson också byta plats på två karaktärer, vilket förvirrar läsningen.

Det märks att Olson brinner för sin värld och för att skriva om den, men för mig känns boken mer som ett utkast än en klar produkt. Med sin sci fi-trilogi fortsätter han att nå ut till sin särskilda målgrupp, men jag är inte säker på att jag är en del av den.

Malin Reimerthi


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...