a svensson

Amanda Svensson – Allt det där jag sa till dig var sant
Utgivare: Norstedts

Med Allt det där jag sa till dig var sant så avslutar Amanda Svensson sin trilogi om unga kvinnor, identitet och berättelsens kraft. Konstprettons Sally Wahlstedt har läst romanen.

Amanda Svensson har en unik förmåga att skriva fram karaktärer som läsaren bär med sig länge efteråt. Ibland kan jag höra Dolly från hennes debut Hey Dolly ropa något vasst och sarkastiskt, ibland kan jag ana prasslet av Simons papper när han ritar i hennes andra roman Välkommen till den här världen. Ja, karaktärerna i Svenssons böcker stannar kvar och de i hennes nyaste roman Allt det där jag sa till dig var sant är definitivt inga undantag.

I Allt det där jag sa till dig var sant möter vi en ung kvinna som börjar på en skrivarlinje på en skånsk folkhögskola. Där möter hon Poeten, en pretentiös kille som citerar Majakovskij på fester och bär med sig sin svarta Moleskine vart han än går. Här tar den första berättelsen form. I hans värld spelar de ett rollspel där han är Majakovskij och hon Lilja Brik. Han är Ted Hughes och hon är Sylvia Plath. Han är T.S. Eliot och hon är Vivienne Haigh-Wood. I alla berättelser är han den store konstnären och hon är den otrogna musan, författarinnan som gasar ihjäl sig eller den galna hustrun. Det är starten på en sargande, våldsam och nedbrytande relation där såren på hennes hud bildar en perfekt sapfisk strof; ”kärlekens versmått i brännmärken och rispor”.

Berättelse nummer två tar sin form när hon träffar Ilse som också går på skolan. I hennes och Ilses berättelse har de också ett rollspel: de är piratdrottningarna Anne Bonny och Mary Read, orädda, starka och fria. De är vildhjärtan, tjuvfittor och piratdrottningar. Plastarmbanden de snattar på H&M är juveler, den anlagda sjön vid skolan är deras ocean. De skapar sin berättelse och sin värld tillsammans och i den världen är de oövervinneliga. De två olika berättelserna om vänskapsrelationen och den destruktiva kärleksrelationen kolliderar, de glider in och ur varandra, berättar olika versioner av samma händelse. De lämnar oss med känslan av att allt och ingenting är sant.

Få författare kan konsten att böja språket som Amanda Svensson. Hennes liknelser är fantastiska och hennes betraktelser är träffsäkra. I den nya romanen är språket något mer tämjt än tidigare och berättarstrukturen tydligare. Trots detta så förblir Svenssons språk precis som hennes romankaraktärer: livfullt, fritt och ovilligt att böja sig för konventioner.

I Allt det där jag sa till dig var sant så axlar Svensson kanske sitt tyngsta ämne hittills: en destruktiv och våldsam kärleksrelation. Det är en berättelse om berättelser och deras makt. Det är en berättelse om en blommande våldsrelation på en skånsk folkhögskola. Det är en berättelse om vänskap och över allt annat så är det en berättelse om systerskapet som räddning.

Sally Wahlstedt


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...