amazing 2

The Amazing Spider-Man 2 / SF Bio
Premiär 18 april 2014

Spindelmannen är tillbaka i en uppföljare som klår ettan på alla plan och är full med visuella våghalsigheter och smart universumsbyggande. Några ord om spoilers innan vi fortsätter: jag avslöjar inget detaljer som inte redan har spoilats av marknadsföring och trailers men om ni vill se filmen utan att veta något så sluta läs nu och kom tillbaka när ni sett den.

Andrew Garfield och Emma Stone var bra i huvudrollerna som Peter Parker/Spindelmannen och Gwen Stacy redan i ettan men har här verkligen växt in i rollerna, förhållandet genomsyras av bra personkemi och charmigt samspel, både i dialogbaserade och fysiska scener. Dane DeHaan, som startade sin superhjältekarriär i finfina Chronicle, är en utmärkt addering till ensemblen som Harry Osborn.

Jamie Foxx är bra som filmens huvudskurk Electro även om han får en mer undanskymd roll än vad som först verkade vara fallet. De mer pikant eggande skurkarna är de som verkar i bakgrunden och kommer att få en större roll i framtida filmer (det har redan annonserats två uppföljare och två spin-offs, nästa del är schemalagd för 2016).

Det klagas ofta på att filmer i franchise-filmserier ofta blir som trailers för nästa film i filmserien. Det stämmer till viss del om The Amazing Spider-Man 2 film men den fungerar för sig själv tack vare Peter och Gwens kärlekshistoria, den är kittet som håller samman filmens universumsbyggande och får oss att främst bry oss om vad som händer här och nu, trots att vi redan fantiserar om vad som kommer att hända i nästa del. I ettan fungerade det inte eftersom det kändes som att den, efter att ha återintroducerat mytologi som de flesta redan kände till från serietidningarna eller Sam Raimis inte särskilt åldersstigna trilogi om ”Spidde”, började bli bra först när den nådde sitt slut.

Här slängs vi direkt in i berättelsen och förförs genast av en version av Spindelmannen som, på klassiskt manér, skämtar vilt med sina motståndare och har fått välbehövliga förbättringar på dräkten (hej då fula små ögon som mest liknande skidglasögon på någon trött stekare i flådig skidort). Actionsekvenserna är snygga och det är härligt hisnande att följa med när Spindelmannen svingar sig mellan höghus, bilar, människor och andra objekt. Vi fick se lite av detta i ettan men här vågar filmen ta steget fullt ut och låta publiken följa med på färder som ska undvikas av folk som har lätt för att bli åksjuka.

Specialeffekterna var en av ettans svagheter men har förbättrats betydligt här. Vissa av scenerna med Electro ser ut mer som tv-spel än film men de är få och Spindelmannens rörelser, speciellt hans nätsvingande, ser fantastiska ut. Musiken är perfekt matchad till handlingen och actionsekvenserna med nyskrivna låtar, av bl.a. Pharell Williams, som kommenterar rollfigurerna och deras känslor och handlingar. När man funderar på att det är Marc Webb som har regisserat så är det inte så konstigt att några av de nya Spindelmannenfilmernas bästa komponenter är musik och relationsdynamik medan specialeffekter och actionsceners tempo först nu börjar kännas självsäkra. Detta eftersom detta endast är Webbs tredje långfilm, efter ettan och dramakomedin (500) Days of Summer, som satte relationer och romantik i fokus. Innan jobbade han med tv-serier och musikvideor.

På tal om universumbyggande så är filmen är full av ”påskägg” som introducerar rollfigurer som kommer att få större utrymme i kommande filmer men här bara introduceras som små bikaraktärer. För alla som undrade vilken mannen i ettans eftertextscen var så får vi här reda på det. Han är inte med mycket i denna film heller men är en olycksbådande närvaro i den av filmens scener som kanske främst visar vad som komma skall i denna filmfranchise. Jag nämner varken hans eller några andra namn i detta stycke eftersom jag inte vill spoila men klicka på denna länk om ni vi ha en ingående presentation av en rollfigur som inte är särskilt känd men har enormt potential som härligt elak ”bakom kulisserna”-skurk á la Blofeld eller Moriarty.

The Amazing Spider-Man 2 är ännu ett guldkorn för älskare av superhjältar och en av de bästa Spindelmannenfilmerna som har gjorts. Proppfull med känsloladdade händelseförvecklingar och snygga actionsekvenser så fungerar den både här och nu och som uppbyggande del i en filmserie. Rollfigurerna och mytologin är porträtterade på sätt som passar både de som har älskat Spindelmannen och hans värld sedan barnsben och de som är nykomna tittare. Skavankerna glöms snabbt bort när man leende lämnar biografen efter de avslutande eggande scenerna.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Distribution: Sony Pictures.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...