death party

Dödsfest – Det sista äventyret
Skivbolag: Novoton

Det är svårt för mig att förhålla mig objektivt till den här skivan, jag känner att jag måste redovisa mina preferenser för att inte verkar jävig, även om jag inte alls känner människorna inblandade. Dödsfest är redan på pappret nästan skamligt mycket min kopp te, så mycket att de nästan framstår som ett eget temärke bryggt enbart på musik jag älskar; Mattias Alkbergs olika projekt, Pascal, Park hotell, bob hund – medlemmar från indiesveriges absolut bästa band har slagit sig ihop för att göra musik ihop. Min nyfikenhet och mina förväntningar var såklart astronomiska: hur låter detta? (Okej, jag ÄR jävig.)

Inte så mycket som sina enskilda beståndsdelar skulle det visa sig, även om attityden känns igen från samtliga nämnda projekt. Närmast ligger nog Pascal ändå, med sin grottrock, även om detta snarare låter inspelat i något garage ute i förorten, där bandmedlemmarna bara råkat vandra in från gatan, ställa sig vid sina instrument och köra. Det är punkrock helt enkelt, lika ful och kantig som den vardag och verklighet de besjunger; tunna gitarrer, gapig sång. Allt är direkt och osminkat men där medlemmarnas proffsighet märks är i hur uttrycket med små medel varieras. ”Vi bestämmer över dig” är en hip hop-kaxig garagelåt vars titel säger det mesta, ”Förbannads” falska gitarrer får landets samtliga musikskolelärare att rysa av obehag (och resten av oss av välbehag), ”Utan din kyss” låter som om en gammal girl group-låt från 60-talet blivit brutalt misshandlad. ”Obegränsat otillgänglig” är en socialrealistisk new waveig sak med nästan Kjell Höglundska rader som ”Jag vet inte när du valde bort mig / Kan ha varit en helt vanlig dag / En sån med kaffepaus på jobbet / En sån när bussen hem gick nästan i tid”. ”Går aldrig hem” får mig att vilja dansa hela natten med arga knutna nävar.

”Det sista äventyret” är en skiva med låtar som får en att vilja lyssna på gammal svensk postpunk (fast det vill man ju jämt) samtidigt som den är helt egen, liksom svår att sätta fingret på men alltid här och nu, brutalt uppriktig och mörkt rolig. En skiva att lyssna på på pendeltåget klockan sju på morgonen. En stark kopp te. Som när Carl Malm vrålar: ”Jag är helt värdelös / Jag är alldeles svag / Jag är helt oönskad / Som GG Allin på kalas”. (googla GG Allin). Man kan alltid skratta mitt i eländet. Och lyssna på den fantastiska musiken, alltid.

Oskar Johansson


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...