broken heart

Nånting måste gå sönder / Spegeln Malmö, Kino Lund, SF Bio
Premiär 28 mars 2014

En kärlekshistoria som säkert chockerar delar av publiken lika mycket som en av de inblandade parterna är huvudkomponenten i denna film om att hitta sig själv i ett samhälle och en värld som gärna letar stereotyper, vill sätta in folk i fack och helst ser att ingen avviker från normerna. Nånting måste gå sönder är en snygg film som behövs här och nu.

Sebastian träffar Andreas och de inleder ett förhållande med starka känslor och passionerat sex. Andreas har dock svårt att förlika sig med att han är kär och har ett förhållande med en person som, precis som honom, har en penis mellan benen. Andreas vill inte att hans kompisar eller någon annan ska få reda på vilken han umgås med, något som givetvis skapar försvårar situationen för Sebastian som inte vill annat än att kunna vara öppen med sin växande kärlek.

En skulle kunna kalla regissören Ester Martin Bergsmark för Sveriges Xavier Dolan, både för att de båda regissörerna rör sig över samma tematiska marker och för att bådas filmer är visuellt anslående med en självsäker stil som är ömsint kaxig. Med det sagt så är båda regissörerna unika och kommer, med all säkerhet, ha en lysande framtid i filmvärlden. Bergsmark slog igenom med dokumentären Pojktanten (läs vår recension) som släpptes efter att Nånting måste gå sönder hade börjats spela in. Succén med Pojktanten öppnar upp för större möjligheter för denna film att nå ut, det är väldigt fint och viktigt.

Varför är det då så fint och viktigt? Jo, just för att transpersoner, som denna film fokuserar på, och andra minoriteter i samhället ofta får nöja sig med att vara accepterade eller, i värre fall, tvingas dölja vilka de är. De blir ofta sedda som konstiga och onormala fastän de bara är sig själva på det enda sättet det går att vara, precis som alla andra. Jag tror det är väldigt svårt för cispersoner att förstå hur det känns att ständigt bli uttittad och ifrågasatt för något som känns så naturligt för en själv. Jag ska inte påstå att jag förstår det bättre än någon annan cisperson men vet att det är tillräckligt svårt att hitta sig själv, forma sin identitet och leva om en hamnar inom de snäva definitioner, för vad som är normalt, som finns i samhället.

Filmen innehåller en del grafiska sexscener som inte räds att visa upp nakna kroppar eller utflygande kroppsvätskor. Många skulle säkert kalla dem chockerande eller onödigt provokativa. Andra, till vilka jag sällar mig, ser dem som en välkommen motbild till det heteronormativa sex och de objektifierade kvinnokroppar som vi bombarderas med varje dag i media. I Nånting måste gå sönder finns det en mening med all nakenhet och alla sexscener, de berättar något om rollfigurerna eller är betydande händelseförvecklingar, de är inte där bara för att visa upp nakna kön.

Jag såg filmen på filmfestival (BUFF) och efteråt, på frågestunden, protesterade en i publiken och menade att hen hade hoppats på att kunna visa filmen för sin klass som del i undervisning om normer men att det, efter att hen sett filmen, skulle bli helt omöjligt. Filmen gick enligt denna åskådare över alla gränser och var bara ”för mycket”, den skulle aldrig skulle accepteras av hens klass som hade problem redan med ordet ”homosexuell”.

Det finns så mycket fel med den inställningen. Nånting måste gå sönder, och filmer överlag, bör inte ta hänsyn till folks fördomar och utforma filmerna efter dem (om det inte är en utbildningsfilm med just det uttalade syftet), då flyttas gränserna aldrig framåt och konsten låter fördomarna vinna. Då hade vi inte haft en film som Nånting måste gå sönder idag utan endast filmer som försöker tänja lite på gränsen för vad (den fantiserade) majoriteten tycker om folk som inte är som dem.

Bra film kan användas av bra lärare i undervisning, att vissa publiker kan ha svårt att ta in vissa delar av filmen kan vändas till en diskussion om varför de har fördomar eller varför de ogillar vad de har sett. Diskussioner som kan leda till att människor får insikter om sig själva och samhället och lär sig att det enda sättet framåt är att omfamna olikheter och släppa tänket kring vad som är normalt. Det finns ingen som helst anledning för någon att sträva efter att vara normal eftersom det ordet egentligen inte har något som helst värde utöver det som människor och samhällen, godtyckligt, ger det.

Att synliggöra motbilder till normer och idén av normalitet, som Nånting måste gå sönder gör, är alltid bra. Det finns överallt människor som mår riktigt dåligt för att de känner att de inte är som alla andra, tt de aldrig kan leva upp till den bild av normalitet som dominerar i landet, samhället, staden eller skolan de existerar i/på. För alla med sådana känslor, och det är många, så är filmer som denna ovärderliga. När jag växte upp var t.ex. jag, tidvis, mobbad för min dåvarande vikt och för att jag har en förälder från ett annat land.

Att se filmer om människor med samma känslor som jag var då en oerhörd hjälp, jag vet inte hur jag hade klarat det annars. Detta understryker hur viktigt det är att filmer som Nånting måste gå sönder visas på skolor. Även om det, som läraren menade, leder till att x antal människor protesterar efteråt så kanske det räddar eller förgyller livet för andra personer, som kanske inte våga vara lika högljudda, och får dem att känna att det finns andra som känner som dem, andra som inte ställer upp på att alla måste vara lika och passa in i snäva normer. Filmer som får dem att känna att det är okej att vara sig själv.

Filmen är baserad på Eli Levéns, som också skrivit manus tillsammans med Bergsmark, roman Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats. I huvudrollen som Sebastian så långfilmsdebuterar Saga Becker och gör det på ett fullständigt fantastiskt sätt. Beckers rolltolkning är det som ankrar filmen och ger den en känslomässig genomslagskraft. Skådespeleriinsatsen är också intressant i anknytning till den diskussion och kritik som blossade upp i och med att cismannen Jared Leto spelade transkvinna i Dallas Buyers Club (lite mer om det kan ni läsa här, i min recension av den filmen).

Nånting måste gå sönder är ett visuellt snyggt verk som berättar om viktiga ämnen på smarta och berörande sätt, helt enkelt en film som borde ses av alla i hela världen.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Distribution: TriArt Film.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...