cappie 2

Captain America: Return of the First Avenger / SF Bio
Premiär 26 mars 2014

Captain America 2 är en mellanfilm, som sådan så fungerar den bra och ger oss ett par timmar snygg blockbusterunderhållning som tillfredsställer superfans snarare än nytillkommen publik.

Några korta ord om spoilers: i nedan text finns inga stora sådana, åtminstone inga som avslöjar några händelseförvecklingar som är konstruerade för att överraska, men om du vill se filmen utan att veta något som helst om handlingen så sluta läsa nu och kom tillbaka efter att du har sett filmen.

Filmen öppnar med en samtidigt glad, ledsen och besviken Steve Rogers a.k.a. Captain America (Chris Evans). Glad för att han har internet och godare mat (haha), ledsen för att alla han kände innan han blev en isglass i över 50 år är döda eller döende (scenen med hans förra, nu väldigt gamla, flamma agent Carter är finstämd) och besviken för att superagentorganisationen S.H.I.E.L.D., som han jobbar för, och dess chef Nick Fury (Samuel L. Jackson) inte är bra på att vara transparenta (för mer om det så se den intressanta men ojämna och ibland dåliga tv-serien, som förhoppningsvis kommer att påverkas positivt av händelserna i denna film, Marvels Agents of S.H.I.E.L.D.). Efter att inledningsvis sprungit lite med nya, i filmuniversumet, rollfiguren Falcon (Anthony Mackie) så kommer Black Widow (Scarlett Johansson) för att hämta honom för lite ass-kicking på en båt. Bam, boom, bang och vi är igång med denna mash-up av politisk thriller och superhjältespektakel.

Thrilleraspekten av filmen fungerar inom universumet men hade inte varit särskilt bra eller intressant om det inte hade varit så att vi känner till rollfigurerna sedan innan, folk som inte har sett resten av filmserien riskerar att bli uttråkade. Om man däremot har förkovrat sig i Marvels filmserie, och kanske läst lite serietidningar, så finns här många roliga referenser och andra detaljer som bygger ut Marvels extensiva filmuniversum på bra sätt. Filmens varning mot potentiella konsekvenser av att många i dagens samhälle sätter säkerhet före frihet är intressant, likaså så inkorporerandet av kritik mot människor i maktpositioner som utnyttjar detta. Att denna tematik inte utforskas mer är synd då den är en av filmens intressantaste komponenter.

Filmens titel bör diskuteras. Förutom här och i rubriken så kallar jag filmen Captain America 2 (för att det är kortare). I USA heter filmen Captain America: The Winter Soldier medan den i Sverige fått en sen namnändring till Captain America: Return of the First Avenger. Oftast brukar jag tycka att titeländringar från engelska till engelska bara är dumma och nedlåtande mot publiken men här så har jag inte så mycket mot det. Givetvis så är ändringen främst gjord för att få med Avenger(s) i titeln men kanske också för att winter soldier-rollfiguren är en av filmens nackdelar. Jag ska inte spoila vem ”the winter soldier” är och hur hen relaterar till Captain America-filmerna men kan konstatera att den handlingstråden är en av filmens svagaste och känns forcerad. I serietidningarna fungerar karaktären mycket bättre. Oavsett om man vet vem hen är sedan innan eller inte så blir det snabbt lättgissat och väntan på att hjältarna ska avslöja identiteten blir tråkig och stannar av tempot.

Visuellt så är filmen habil utan att spraka. Det är industriellt snyggt men fegt och utan vision att skapa något innovativt. Det finns några snygga vyer men actionscenerna känns oftast imiterande och stabbiga. Som bäst är filmen när den presenterar översiktsbilder med kompositioner som siktar på att bli ikoniska, av t.ex. S.H.I.E.L.D.:s logga, en fallande Captain America eller hjältarnas siluetter. I 3D blir filmen mörk, ett känt problem för 3D-filmer men här är det mer märkbart än i många andra fall.

På ett sätt kan man kalla alla Marvels filmer för ”coming attractions”, eller trailers, för nästa film eller nästa stora händelse i det universum som utgörs av de tv- och filmfiktioner som har blivit den superhjältefranchise som varje stort filmbolag i USA försöker efterapa (med hjälp av t.ex. Superman/DC, Fantastic Four, X-Men och Spider-Man). Den största trenden i Hollywood, efter att The Avengers och resten av filmerna i Marvels/Disneys filmserie spelat in mer pengar än jag orkar räkna till, är definitivt universumsbyggande med kontinuitet och planer som sträcker sig över flera år och (som Marvel kallar det) faser.

På många sätt är det en dröm för alla oss som någon gång, i barndomen eller/och vuxenåldern, fantiserat om episkt smaskiga superhjältesagor berättade över lång tid (som i serietidningar) på film. Marvel (och då menar jag Marvels egna produktion, inte de filmserier ägda av andra filmbolag som baseras på Marvels serietidningars karaktärer) är de enda som hittills lyckats på riktigt (X-Men-filmerna kan räknas som god tvåa medan de andra franchiserna precis har startats eller håller på att startas).

Det är nog många med mig som suktar efter ett filmuniversum där alla Marvels karaktärer, från serietidningarna, kan mötas. Det kommer dock inte att hända på en lång tid, kanske aldrig, eftersom rättigheterna till olika hjältar och skurkar ägs av olika filmbolag. I både kommande X-Men: Days of Future Past (som kan bli riktigt bra med tanke på hur fantastisk förlagan den är baserad på är) och i The Avengers 2 så kommer de två fascinerande karaktärerna Quicksilver och Scarlet Witch att vara med, spelade av två par av olika skådespelare. Anledningen till att de kan vara med i båda filmerna (gjorda av olika bolag), till skillnad från t.ex. Wolverine eller Spider-Man (som i Marvels serietidningar båda har varit medlemmar av The Avengers), är att filmrättigheterna till dem delas av Marvel/Disney och 20th Century Fox. Det förstnämnda filmbolaget får använda dem som Avengers men inte nämna att de är mutanter, Marvel/Disney får överhuvudtaget inte använda det ordet, eller att de är Magnetos barn medan 20th Century Fox inte får nämna The Avengers (ett lättare hinder än Marvels).

Vad som är mer troligt att hända innan alla av Marvels serietidningshjältar och skurkar möts i en film  är att denna våg av popularitet för superhjältefilmer, med stora och utbyggda universum, kommer att dö ut. Att popularitet för olika ämnen och genrer går i cykler när det gäller film och tv är en så gott som obestridd lag, t.ex. så leder en en populär vampyrfilm till en våg av (bättre eller sämre) vampyrfilmer som mattas av när publiken blir mätta på ämnet och en annan våg, av t.ex. zombiefilmer, tar över. Någon franchise med superhjältar kommer att bomba vid biljettkassorna inom en hyfsat snar framtid.

Men där är vi inte nu och jag tror inte att det är Marvel som kommer att stå för det första fiaskot. Att Marvels filmuniversum (som förkortas MCU på engelska) bygger upp mot en magnifik uppgörelse mellan alla sina filmers karaktärer i en adaption av fantastiska The Infinity Gauntlet (ledtrådar för att det är vad de siktar på kan hittas i nästan varje film), med vidunderligt underhållande och episkt elaka Thanos (han man kunde se i eftertexterna till The Avengers) som megaskurk, är roligt. Vi ser nya spår av detta i Captain America 2 genom att Stephen Strange, a.k.a. Doctor Stange, Sorcerer Supreme (som spelar en stor roll i The Infinity Gauntlet), omnämns i förbifarten. Han kommer med all säkerhet att få en egen film innan The Infinity Gauntlet. Om allt går bra så kan hela Marvels nuvarande universumsbyggande avslutas med denna megafight, allt som allt (med singel- och teamfilmer inräknat) så snackar vi en ca 8-12 filmer till, spridda över en massa år.

Marvel har hittat formeln, även med en mellanfilm som Captain America 2 så lyckas de underhålla och engagera publiken. Även om filmen för sig själv endast når upp till en medioker nivå så gör universumsutbyggandet i filmen den till ett verk som inte kan missas av fans. Som bro mellan The Avengers och The Avengers 2, och som potentiell tändvätska för att förbättra Marvels Agents of S.H.I.E.L.D., så fungerar Captain America 2 riktigt bra.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Distribution: Walt Disney Pictures.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...