Nebraska

Nebraska / Spegeln Malmö m.fl.
Premiär 28 februari 2014

Nebraskas blandning av lågmäld humor och dramatik är oemotståndligt involverande och filmens skådespeleri är av yttersta världsklass. Som helhet bjuds vi på ett verk som måste räknas till en av den senaste tidens absolut mest sympatiska filmer.

Bruce Dern har haft en lång karriär med många bra skådespelarinsatser, vi har t.ex. kunnat se honom i så intressanta filmer som Alfred Hitchcocks Arvet (1976), När man skjuter hästar så… (1969), The Trip (1967) och Monster (2003), men frågan är om inte detta är hans magnum opus. Han backas upp av en gedigen ensemble av skådespelare där June Squibb och Bob Odenkirk måste hissas lite extra.

Filmens svartvita foto passar berättelsen om en son som tar sin åldrande och envisa far på en roadtrip för att bevisa att reklamen han fått i posten inte berättigar honom till en miljon dollar. På vägen besöker de pappans födelseort och släktingar, som de de inte har träffat på många, många år. Efter en alkoholindränkt kväll, både far och son har nära till flaskan, så börjar hela det slumrande samhället tro att pappan verkligen har vunnit en miljon.

Nebraska kan beskrivas som en modern westernfilm och, precis som många av de bästa filmerna i den genren, så spelar miljön en stor roll. Vägskyltar, tågrälser och gatuvyer blir viktiga ingredienser i en intelligent utforskning av baksidan av den amerikanska drömmen och lågkonjunkturens gråa vardag.

Alexander Payne har tidigare, med filmer som t.ex. Sideways och The Descendants, visat sig vara en skicklig regissör, speciellt när det gäller att iscensätta dialogcentrerade manus med komplexa relationer mellan människor. Nebraska är hans hittills största visuella triumf, filmens svartvita bilder av nedgångna miljöer och snygga kompositioner bränner sig fast på näthinnan. Filmen är också full av intrikata kompositioner där den mänskliga anatomin i förhållande till sin omgivning bidrar till att förmedla filmens genuina atmosfär.

Manusförfattaren Bob Nelson debuterar på den stora duken och har väntat länge på att få se sina ord bli till bilder. Filmen har nämligen haft en lång väg till biograferna, manuset presenterades för Payne redan i början av 2000-talet men produktionen verkade aldrig vilja komma igång, det var alltid någon pusselbit som fattades. Och tur är kanske det, det är svårt att föreställa sig att filmen skulle bli lika bra om någon av komponenterna eller människorna hade bytts ut.

Observationshumorn är av det förträffligaste slaget och ofta sitter man och sväljer skratt för att inte missa något, som t.ex. när pappan (eller Woody som han heter) träffar sina flera bröder för första gången på många år och alla håglöst och sammanbitet sitter och försöker undvika att kommunicera mer än absolut nödvändigt. De flesta roliga scener förgylls av en dos av allvarlighet medan mer dramatiska sekvenser nästan alltid har en humoristisk guldkant.

När känslor som, hos rollfigurerna, har varit gömda sedan länge kommer upp till ytan så blottar Nebraska sitt bultande hjärta av kött och blod. Filmens lågmält intensiva handling bygger upp mot ett förlösande klimax som är härligt humanistiskt och totalt trovärdigt.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Distribution: Sony Pictures.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...