Gloria

Gloria / Spegeln Malmö, Kino Lund, SF Bio
Premiär 29 november 2013

Gloria är en sådan där film som du inte riktigt vet varför du älskar så mycket. På ytan kan den beskrivas som en historia om vilken frånskild medelålderskvinna som helst, det skulle kunna vara din mamma, din moster eller kvinnan framför dig snabbköpskön. Men det finns något anti-magiskt magiskt över hur filmen flimrar förbi dina ögon, en känsla av att du får en sällsynt realistiskt inblick i både filmens specifika protagonists liv och hur det allmänt känns att åldras och försöka skapa nya relationer.

Glorias öppna narrativ behandlar en specifik del av huvudpersonens liv men skvallrar också om en dåtid och en framtid som eggar fantasin. Du känner att du fått reda på tillräckligt om personens liv men gärna skulle höra eller se någon berätta om vad som hände före eller efter. Hela förhållandet till filmen blir lite som en intensiv vänskap du har med någon, t.ex. någon du läser en kurs med på universitet, som du verkligen gillar men sedan tappar kontakten med utan att sluta undra vad den personen gör nu. Filmens största fördel, det som möjliggör all den kärlek som man känner för den, är skådespelarinsatsen i huvudrollen. Paulina García är, i titelrollen, en uppenbarelse som, om det finns någon rättvisa, kommer att bli nominerad för flera internationella skådespeleripriser (hon har redan vunnit silverbjörnen i Berlin).

dancing queen

De dansande andarnas skog / Spegeln Malmö, Kino Lund
Premiär 29 november 2013

Det finns många fördelar med De dansande andarnas skog, en dokumentär av Linda Västrik om en stam nomader/jägare som lever i DR Kongos tropiska regnskog: Filmens foto är snyggt. Västrik kommer, efter att bott och spenderat tid med stammen mellan 2005 och 2012, sina subjekt väldigt nära. Filmen presenterar intressant politisk och religiös problematik. Västriks access till personerna hon filmar ger en kanske sista chans att, med tanke på skövlingen av regnskogen och hoten mot stammen som presenteras i filmen, lära oss om hur denna av västvärlden minimalt påverkade livsföring ser ut.

Men många av styrkorna kan tyvärr också ses som svagheter: Västriks långa relation till stammen skapar ett band mellan henne och de hon filmar som möjligen förvränger vad vi får se och står i vägen för dokumentära syften. Teamets nära relation till stammen är inget filmen försöker dölja men heller inget den diskuterar explicit. Personligen hade jag älskat om Västrik och filmteamet hade diskuterat sin roll i processen och hur det påverkar vad som framställs, på samma sätt som antropologer alltid diskuterar dilemmat om hur deras närvaro påverkar vad de observerar. Ibland balanserar filmen farligt nära den klassiska romantiserande exotism som västvärlden ofta föredragit som estetik när det gäller att visa upp den ”ädle vilden” och samhällen opåverkade av ”civilisationen”.

gubbs

Last Vegas / SF Bio
Premiär 29 november 2013

Ni vet filmer om odrägliga manliga tonåringar eller twentysomethings som mest bryr sig om knull, snygga tjejer och alkohol, de som det finns alldeles för många av. Last Vegas är ungefär en sådan film fast med skillnaden att de unga killarna har bytts ut mot pensionärer. Gör det saken bättre? Egentligen inte förutom på det planet att medelålders till gamla människor är gravt underrepresenterade vad det gäller att vara huvudfokus i underhållningsfilmer. Filmens manusförfattare har lyckats plita ner några roliga skämt som skojar med ålder utan att se ner på ålderdom.

Last Vegas ligger ändå där och balanserar mellan den starka ettan och den svaga tvåan men lyckas kravla sig över gränsen för det bättre betyget främst genom skådespeleriet. I huvudrollerna som pensionärsgänget/barndomskompisarna, som träffas för första gången på några år för att fira den enes bröllop till en mer hälften så gammal kvinna, hittar vi Michael Douglas, Morgan Freeman, Kevin Kline och Robert De Niro. Alla tillhör de den skara av skådespelar-royalty, som alltid får jobb trots att de inte passar in i Hollywoods dyrkande av ungdom, och alla gör de ett bra jobb med rolltolkningar som är den perfekta mixen mellan rollfigur och deras verkliga personlighet. Med tanke på mansdominansen i filmen, och i Hollywood överlag, så är det extra kul att Mary Steenburgen står för filmens absolut mest mångfacetterade och finstämda människoporträttet i rollen som loungesångerskan som gänget träffar i Las Vegas.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter

Distribution: Atlantic Film.

Distribution: Folkets Bio.

Distribution: Universal Pictures.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...