save all liars

Turn off your television – Save all the liars
Releasedatum: 21 november 2013

Med en förtjusande försiktig vals som bär albumets namn inleder Turn off your television denna skiva som har vuxit hos mig i en höstruskig månad som denna. Det är nästan albumets finaste stund; produktionen är som en varm filt som omfamnar lyssnaren, enligt egen utsago inspelad under enkla förhållanden, men helt kristallklar, mjuk och precis i all sin enkelhet.

Den 21e november känns som ett släppdatum valt med omsorg. Att lyssna på Save all the liars är som att ta en promenad ned för Malmös gator med vatten i skorna och vinden i ansiktet, samtidigt som löven på marken är sådär skimrande som bara höstlöv kan vara. Musik som känns ”mysig” eller ”mjuk” kan ofta balansera på den sköra gränsen till att vara anemisk och tråkig, men Turn off your television snuddar aldrig ens vid den gränsen. Låtarna är nere på jorden samtidigt som de hela tiden varierar sig med fantastiskt snygga arrangemang, nästan omärkbart. Den bästa produktionen är den man inte tänker på, som sitter där som lovika-vanten på handen.

Jon Rinneby har en personlig och självklar röst som gör sig perfekt bland varma gitarrer, klockspel och munspel och som, framförallt, undviker att låta alltför svengelsk, ett fenomen jag kan vara allergisk mot. Stellan Klints bas ger ljudbilden en murrig, ibland 70-talsdoftande botten och Erik Willmans trummor tillför precis så mycket som behövs. Det påminner ganska mycket av det som Brothers of End gjorde härom året, en americana som ändå känns personlig och egen. Band som Vetiver, Seabear och Big Star är bra referenser, även om mycket tidigt 90-tal också lurar i bakgrunden; särskilt ”My little darkness of bright” låter som en gammal Pavement eller Wannadies-dänga. Referenserna tar dock aldrig för stor plats, de berikar istället för att tynga ned.

Men det är trots allt som skiva, som helhet, som Save all the liars fungerar som allra bäst, varje låt leder på ett självklart sätt fram till nästa. De instrumentala låtarna binder ihop de andra så snyggt att jag inte reflekterar särskilt mycket över det. Ironiskt nog skriver bandet att de tänkte på låtarna som just låtar när de skrev dem och inte som en del av en skiva, men det visar bara på vilket skickligt låtskriveri som ligger i botten av detta, ett snickeri som bär upp och anknyter till annat från samma penna. Jag vill egentligen lyfta fram nästan varje låt som särskilt speciell men låter bli och råder istället läsaren att ta med sig skivan ut på en promenad i Malmö. På en promenad där man lyssnar som man lyssnade på musik förr i tiden, på hela albumet från början till slut. Du kommer ingen att ångra.

Bandets hemsida hittar ni här.
Bandets fb-sida hittar ni här.

Oskar Johansson


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...