Monster mash

Pacific Rim / SF Bio
Premiär 2 augusti 2013

Jätterobotar som fightas mot gigantiska monster. Om förra meningen på något sätt upphetsar dig så ska du se Pacific Rim på bio, i 3D. Filmen är ett bra exempel på storslagen sommarunderhållning gjord rätt.

Karaktärsutvecklingen och storystrukturen har brister och skådespeleriet närmar sig ibland parodiska territorier, saker som kan ursäktas när man tänker på vilken slags film det här är. I jämförelse med sina klasskamrater, som t.ex. de urusla Transformers-filmerna, så kan man kalla Pacific Rim blockbusterunderhållning i Shakespeare-klass.

Filmbolagfinasiärerna ska ha en eloge för att våga satsa så här mycket pengar på en originalidé bland sommarens alla uppföljare och i andra format etablerade franchises (ett spel som verkar ha lyckats då det redan finns snack om en uppföljare tack vare bra biljettförsäljning utanför USA).

Idén till filmen kommer från den relativt oprövade Travis Beacham. En manusförfattare som tidigare endast har skrivit den mediokra Dog Days of Summer och varit en av alldeles för många kockar som låg bakom manuset till remaken av Clash of the Titans. Det märks att Beacham älskar det han skriver om och verkligen bryr sig om att fantisera ihop något kreativt som satsar på att vara både dekadent explosivt och känslomässigt berörande.

En kärlek som han delar med sin manusmedförfattare tillika Pacific Rims främsta tillgång: regissören Guillermo del Toro (Pans labyrint, Hellboy) som är den perfekta regissören för filmen. Hans visuellt begåvade blick kombineras med hans avgrundsdjupa kärlek för monster och genrefiktion för att skapa en helhet som är en fröjd för ögat. Bilkompositionen och tempot i actionsekvenserna är enastående.

För alla som vill bygga upp stämningen inför filmen så kan jag rekommendera serietidningsalbumet Pacific Rim: Tales From Year Zero, skrivet av Beacham och innehållande en del av den fördjupning av storyn som man gärna hade sett i filmen. Om man vill se filmer som inspirerat Pacific Rims skapare så kan man, förutom de självklara influenserna Godzilla/liknande japanska ”kaiju”-filmer och Neon Genesis Evangelion-franchisen, leta upp de b-aktiga men för ändamålet intressanta filmerna Robot Jox (1989), Crash and Burn (1990), Robot Wars (1993) och Robo Warriors (1997).

Pacific Rim lockar fram barnet i mig och får mig, nästan, att hoppa upp och ner i biofåtöljen för att härma biodukens exalterande megabattles mellan rytande odjur och svärdsvingande mecharobotar.

Martin Memet Könick
Följ Martin på twitter


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...