supes

Man of Steel / SF Bio
Premiär 26 juni 2013

Efter den utskällda Superman Returns så återvänder mannen av stål ännu en gång. Med en hel del ändringar i mytologin, snygga effekter och bra skådespeleri så verkar det som att denna version av stålsnubben är här för att stanna (ett tag i alla fall).

Jag såg inför denna recension, för första gången på femton år, om de fyra Superman-filmerna med Christopher Reeve i huvudrollen, de har inte har åldrats med värdighet. Även om Reeve gör en helt ok Superman/Clark Kent och effekterna var revolutionerande för sin tid så går det inte att komma ifrån att filmerna i slutändan främst är slapstick-komedier med deus ex machina-lösningar (Superman snurrar runt världen i ilfart för att skruva tillbaka tiden och negera nästan allt som har hänt) som känns lata och dränerar filmerna på all verklig spänning eller dramatik.

Man of Steel höjer insatserna genom att ställa ambivalenta frågor om vad en hjälte är och vad superkrafter betyder för de som har dem och de som inte har dem? Vill Kal-El vara Superman överhuvudtaget (när filmen börjar så vet han inte vilken han är och driver runt i landet och tar småjobb som t.ex. fiskare). Förtjänar människorna och jorden att dra fördel av hans superkrafter eller är de till och med så att han, på ett eller annat sätt, utgör ett hot mot jorden och dess invånare?

På vissa sätt känns Man of Steel mer som en fristående science fiction-film än en Superman-film, den inledande delen på jorden, efter att filmen har börjat på Krypton, har t.ex. en känsla och atmosfär som är mer Arkiv X än Superman. Men det är mest en fördel, det finns tillräckligt många likheter med tidigare versioner för att fans ska känna igen sig samtidigt som filmens förändringsambitioner gör att origin-berättelsen inte känns som en tröttsam upprepning av vad vi redan har sett i för många filmer och tv-serier (som t.ex. var fallet med The Amazing Spider-Man från förra året, en tekniskt sett helt ok film med en historia som tyvärr kändes alldeles för bekant).

En av de bästa ändringarna är förhållandet mellan Kal-El och Lois Lane (jag vill inte spoila detaljerna) som här känns väldigt fräscht och jämlikt. Henry Cavill har inte bara en kropp som ser ut att vara utskuren i granit utan ger också en tyngd till rollfiguren som kanske aldrig har skådats i tv- eller filmformat. Amy Adams är perfekt som Lois Lane och kunde gärna ha fått ännu mer ”screen time”. Förutom dessa två bärande roller så får vi också bra insatser från Michael Shannon, Kevin Costner, Russell Crowe och Diane Lane.

Det finns några händelseförvecklingar mot slutet, speciellt en, och lite onödigt och ogenomtänkt övervåld som sänker betyget något. Förutom det så har Man of Steel det mesta man kan önska sig av en sommar-blockbuster samtidigt som den har tillräckligt med filosofiskt djup och mångfacetterat mörker för att kännas intressant av fler anledningar än de visuella.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...